Oväntat samtal

I fredags när jag stod och väntade på min man som skulle hämta mig på jobbet. Ringde det ett hemligt telefonnummer. Jag svarade skeptiskt och när jag hörde vem det var, blev jag mer avståndstagande. Det var en sköterska på kliniken som ringde. Jag hann tänka en del när hon presenterade sig. Jag trodde att nu ringer hon och säger att läkarna inte tror att vi har någon chans att bli gravida. Därav min reaktion.

Men hon ville bara berätta att allt var klart och vi kan köra igång när det passar oss. Kände mig lite dum som lät så kort i telefonen till en början. Men men... Jag avslutade med trevlig helg osv.

Officiell testdag

Eller snarare skräpdag. En lång väntan på den här dagen. Kissade i burk, doppade testet, la det på badkarskanten och väntade 10 min. Ja då var det bekräftat igen. Inte gravid.

Skrev ett mail till kliniken och nu har vi tagit paus. Har ett försök kvar som vi betalt för. Startar upp igen i dec.

Nu blir det fokus på familj, träning och kost. Allt för att peppa oss inför nästa försök.

Kanske det blir ett och annat inlägg under pausen.

Tack alla ni som peppat och kommenterat. Det värmer. ❤

Dag 13

Tänker inte längre skriva ruvardag. För jag ruvar inte på något. Mensen är här och det är med besked (började blöda i fredag). Jag blöder väldigt mycket och värken är svår. Jag vaknade till och med i natt av värk i magen. Huvudvärk har jag också. Har bestämt mig för att sluta ta Lutinus nu. Jag vill inte tillföra kroppen läkemedel i onödan. Det finns inte en chans i världen att ett embryo har klarat sig i detta inferno. Mycket blod och slemhinna som forsar ut.
I fredags var jag knäckt och väldigt ledsen. Men på kvällen när jag kom hem efter jobbet och pratat med min man. Så kändes det lite bättre. Han vill att vi försöker igen. Trots våra odds och dessutom har vi betalt för tre försök. Vi är överens om att ta en paus. Känns skönt att vi är på samma spår.
Jag är fortfarande ledsen att det inte blev någon graviditet denna gången heller. Men det känns inte becksvart.

På onsdag ska jag ta ett gravtest och se hur det hånar mig med sitt enda streck. Sen ska jag kontakta kliniken.

Ruvardag 11

Då är den förbannade dagen här. Dagen då jag började blöda förra gången. Jag valde att ta ett test. Ett sådant test man kan ta tidigt. Givetvis var det negativt. Så det hade jag kunnat vara utan. Jag känner ju i kroppen att mensen är på väg. Speciellt idag så bubblar det i magen och det är ett säkert tecken på mens inom kort. Dessutom kommer det rosa/ljusbruna flytningar idag.
Ja jag vet! Testat för tidigt, än är det inte kört osv.
Men detta försöket har varit fullt av känslor.
Det var jobbigt att nedreglera. Jag mådde illa under slutet när jag tog hormonsprutor. Hade byggt en rädsla för äggplocket som sen gick bra. När vi lämnade kliniken visste vi att de fått ut 19 ägg, men de hade inte hittat några spermier. Det blev en väldigt nervös väntan över helgen. Måndagen, ET, kom och vi fick kasta oss i bilen för kliniken undrade om vi kunde komma tidigare. Väl där fick vi en positiv chock. 15 brukbara ägg och 9 befruktade. Två till mig och resten för ev. frysning.
Mot alla odds hittade de spermier. Men det var inte lätt.
När beskedet om att det inte blev några till frysen. Sjönk mitt hopp på guldkornen i magen. Vi har ju aldrig lyckats på färskförsök. Att få någon/några embryon till frysen hade underlättat på så många sätt. Nu sitter jag här på ruvardag 11 och konstaterar att jag förmodligen inte är gravid och det gör så ont. Så jävla ont i hjärtat. Jag försöker att inte visa dottern att jag är ledsen. Det blir många toabesök idag. Snart är det dags att åka till jobbet. Jag jobbar hela helgen, men jag hade hellre varit hemma och kurat ner mig under en filt.

Visst finns det en önskan om att jag har fel. Att jag är gravid, trots alla tecken på mens. Men nu är det tyvärr bara att vänta och se. Om fem dagar, på onsdag, är det testdag. Uppdatering kommer...

Uppdatering på kvällen:
Det har kommit färskt blod nu också. Bara lite, men det är färskt. Dessutom har jag molvärk. Fy f-n vad jag hatar detta just.

Ruvardag 10

I morgon är det ruvardag 11. Förra gången började jag blöda på den dagen. Hoppas jag klarar mig förbi den dagen utan blödning.
Just nu sitter jag ute och försöker njuta av solen och värmen. Men jag är så extremt trött att jag knappt kan hålla mig vaken. Har dessutom yrsel, huvudvärk och är allmänt pms:ig. Brukar må så här innan och under mens. Förutom tröttheten. Den är verkligen extrem. Har dock ingen molvärk. Något positivt iallafall.
Igår kväll bröt jag ihop och grät. Jag grät för allt känns jobbigt just nu. Att vara i ett ingemansland där rädslan för att få ett minus på teststickan är större än önskan om ett plus.
Detta har växt fram sen vi fick reda på att våra chanser har minskat ännu mer. Chansen att lyckas få ut spermier blir lägre för varje gång de går in i testiklarna. Det bildas brost där de tar proverna och det försvårar chanserna att hitta spermier. De ser inte med en gång om det finns några simmare.

Ruvardag 9

Om en vecka är det testdag. Idag ömmar inte brösten längre. Vilket jag tror beror på att ägglossningssprutas biverkningar gått över. Det är 14 dagar sen jag tog den.
Har haft rejäl molvärk i ett par dagar. Det hugger till ibland och när jag sträcker på mig eller gör en hastig rörelse så känns det.
Känner mig väldigt ogravid. Vilket är helt normalt. Hade jag blivit gravid på naturlig väg hade jag aldrig känt eller letat tecken. Då hade jag tagit ett gravtest om mensen inte kommit i tid.
Sju långa dagar kvar... Får se hur länge jag kan hålla mig ifrån testen som ligger och väntar.

Kvällstankar

Hej ni där inne!
Hoppas ni funnit en fin plats att boa in er på.
Ja, jag vet... Det är konstant mörkt och utsikten är enformig. Men vi hoppas och önskar att ni vill stanna iallafall. Checka in på det här hotellet och stanna nio månader. Jag lovar att ni kommer ha det bra där inne i magen. Hur många har en tempererad simbassäng inomhus?

Så snälla, snälla små guldkorn stanna hos mig.

Oddsen går emot oss igen

Fick nyss ett mail från kliniken där de meddelade att det tyvärr inte blev några embryon till frysen. Det är ju f--n vad svårt det ska va. Är lite bitter just nu.

Visst, jag ruvar på två små korn. Men jag inbillar mig att de kommer gå samma öde till mötes.

Nu vill jag hoppa av den här karusellen.

Vilken överraskning!

Idag var det dags för återföring. Vilken nervös väntan på förmiddagen. Tänk om de ringer. För om de ringer betyder det att det är kört. Varje gång mobilen vibrerade till i fickan stelnade jag till. Det var mest min man som sms och undrade om kliniken ringt ännu. Till sist ringde kliniken och då fick jag puls och förberedde mig på att få dåliga besked. Sköterskan undrade om vi kunde komma tidigare än avtalad tid. Åh gud vad nervös jag blev sa jag till henne. Inte kunde jag tänka klart heller, så jag bad henne ringa min man och bestämma tid.
Strax därefter ringde han mig och sa att nu åker vi till Malmö. Medan han körde för att hämta mig ringde han sin mamma och kollade om hon kunde hämta vår dotter på förskolan på em. Det kunde hon. Vilken tur, för vi hade inte hunnit hämta henne och sen åka till Malmö. Det tar 2,5 tim dit och vi hade en kvart till godo när vi kom fram.
På kliniken var det ombyte till snygga "nattsärken". Koll av legitimation och sen in i op-rummet. Där inne såg jag pappret som skvallrade om resultatet. Läkaren visade oss på skärmen hur läget såg ut.
19 ägg togs ut i fredags,
15 ägg var mogna och gick att använda.
Personen på labbet som kämpat länge i fredag ska ha en stor, stor eloge och ett tack. Hon lyckades hitta så pass många spermier att det gick att befrukta alla 15 äggen. Av dessa utvecklades 9 st embryon.
Våra odds är dåliga och sjunker varje gång de försöker få ut spermier.
Så av den anledningen fick vi välja om vi vill ha 2 st embryon tillbakaförda idag.
Läkaren tyckte vi såg skeptiska ut till förslaget. Men vi var bara chockade över resultatet. Klart vi svarade ja!
Övriga 7 ska fortsätta att odlas. Hoppas, hoppas att det blir någon/några till frysen också.
Detta var det bästa resultatet vi någonsin fått på alla åren vi kämpat.

Vem kunde tro att resultatet skulle bli så här? Inte vi i allafall.
Vilken överrasking!
Personalen är så fina. När vi gick genom kliniken för att åka hem. Sprang sköterskan som var med under plocken i fredags ut till oss och undrade hur det var med oss. Jag fick en kram och hon sa att hon hade tjuvkollat i helgen. Hon ville veta hur det gått för oss. Hon önskade oss lycka till och hon var så glad.
Hennes extra omtanke förgyllde vår dag. Nästan lika mycket som de två små åttacelliga embryona som nu skvalpar runt i livmodern.

Dagen som gav ett slag magen

Mådde ganska illa på vägen till Malmö. Svårt att förklara hur det kändes. Det är en blandning av uppkördhet, illamående och obehagskänsla. Äggstockarna blir förstorade och det blir tryck pga det.
Kliniken hade lyssnat och ändrat strategi gällande mitt illamående. Jag fick Ondansetron venöst. I mitt yrke så vet jag hur effektivt det läkemedlet är, framförallt till våra cancerpatienter med illamående.
Illamåendet gick över innan det var dags att gå in på op. Där inne fick jag mindre smärtstillande (Fentanyl) och mer lugnande (Propofol). Det funkade kanon på mig. Även om jag blev ledsen och grät så gick det bra tycker jag. De fick ut 19 st ägg.
Efteråt sov jag en stund och sen åt jag den efterlängtade fikan, medan jag väntade på mannen som var inne på op. Han tyckte att det gick bättre med bedövningen denna gången. Dessutom satsade de på testiklarna direkt. De både aspirerade (sög ut med nål) och "sköt" för att få vävnad. Tyvärr kunde inte labbet se några spermier under tiden vi var där. Så nu blir det en lång och nervös väntan. Vi har fått tid för återföring på måndag eftermiddag. Ringer inte kliniken innan 11.30 så är det grönt ljust. Då åker vi till Malmö igen.
Det blev som ett slag i magen, luften gick ur oss helt. Mannen kände sig värdelös och jag grät över vår kamp. Här kämpar vi och så blir det så här.
Om de inte hittar några dugliga spermier, då kasseras alla mina ägg och detta försöket är förbrukat, tror vi får en hel av kostnaden tillbaka. Men det är en klen tröst i det här sammanhanget.
Självklart är vi tacksamma och glada att vi lyckats få ett barn. Men när man är mitt uppe i detta, så blir besvikelsen stor. Vi vill ha ett barn till och vi vill ge vår dotter ett syskon. Det är nog den största sorgen att inte kunna ge henne ett syskon.
Nu är det soffläge som gäller. Aldrig har jag velat att en ledig helg ska gå fort.

Pregnyl tagen

Igår var det dags för Pregnylen. Varför göra det enkelt för sig?!
Hade sedan länge ett restaurangbesök inbokat med jobbet. Så jag fick frakta dit Pregnylen i en kylväska mellan ett gäng vattenflaskor. Hoppas verkligen att Pregnylen höll temperaturen.
När klockan var dags tog jag min väska och styrde mot en lätt sunkig toalett. Tur jag kunde ställa och lägga sakerna i själva asken jag hade med mig.
Upptäckte att jag tog fel storlek (för liten) på sprutan. Men det gick efter lite krångel. Jag fick in för mycket luft som var svårt att bli av med och då kunde jag inte fylla upp hela sprutan med Pregnyl. Jag fick byta nål för att spruta tillbaka lite i ampullen. Tappade själva uppdragningsnålen på golvet, fick plocka fram en ny (hade dubbel uppsättning med mig). Lyckades dra upp all Pregnyl, bytte nål igen. Stack mig i magen och injicerade Prenylen. Det kändes väldigt konstigt att stå där på en offentlig toalett, folk rycker i dörren och fokusera på att blanda och ta en spruta. När jag väl injicerade hade jag så mycket puls att jag skakade.
Fram till äggplocksresultatet kommer jag vara nervös. Tänk om pregnylen inte hade rätt temperatur. Tänk om allt går i stöpet pga av att jag inte lyckades hålla medicinen kylskåpskall.
På bilden är röran efter gårdagens projekt.

Vul 2

Sitter i skrivande stund på tåget på väg hem efter dagens vul. Det gick bra idag och de 10 äggblåsorna som sågs i förrgår har fått sällskap av 7 stycken till.  De ska nu växa till sig. På onsdag ska jag ta Pregnyl och på fredag är det dags för äggplock och spermieuttag.
Pratade med läkaren idag om att jag vill ha premedicinering mot illamående i venflonet istället för en tablett som är munsönderfallande. För den hjälpte inte ett dugg förra gången.
Det blir en utmaning att ta Pregnylen på onsdag. För då är jag ute och äter med jobbet. Men det ska väl gå det också. Lär kännas skumt att blanda och ta sprutan inne på en toalett på restaurangen.

Vul

Idag har jag varit på vul. Ny klinik på hemmaplan. Lite nervös inför detta. Men det gick bra och läkaren var trevlig. Jag hade en helt annan bild av hur kliniken skulle se ut. De delade utrymme med en privat vårdcentral. De hade ett litet mottagningsrum och ett lika litet undersökningsrum. Dessa låg längst ner i en trång korridor med några röda fotöljer utanför.
Nog om det! Det är inte det som är väsentligt. Jag har tio äggblåsor, fyra på höger och sex på vänster, som var i väntad storlek. Nytt vul på fredag och from. ikväll höjning av Menopur till 262,5 IE.
På fredag blir det en tripp till Malmö för vul. Kliniken här har inte möjlighet att ta emot mig då.

Dags för sprutor

Huvudvärken fortsätter och nu är det dags att börja med Menopur-injektioner. Den här gången ska jag ha en högre dos, 225 IE. Jag ska nu även minska sprayningarna till 1 sprayning i ena näsborren på morgonen och 1 sprayning i den andra på kvällen.
Har precis förberett Menopur som jag ska börja med i kväll. Har valt ca kl. 22.

Synarela-blödning

På dag 10 med sprayen kom blödningen. Det är verkligen blandade känslor för de där jäkla blödningarna. Beroende på om det är mens eller framkallat på grund av nedreglering. Nu är den här iallafall och den 19/8 börjar jag med Menopur 225 IE.
Ul är bokat till den 26/8. Först tog jag en tid på CuraÖresund, för mitt förra samtal med den lokala gynmottagningen var allt annat än trevligt. Men jag ringde till dem efter mycket om och men i allafall. Berättade mitt ärende och att de var rekommenderade av CuraÖresund. Den sköterskan jag pratade med nu var väldigt trevlig och hjälpsam. Hon fixade en tid till mig. Så nu behöver jag inte lägga en hel dag på körning/tåg och ul. Nu blir jag borta från jobbet 1,5 timme.

Jag mår inte bra under nedreglering. Just nu är jag konstant trött och har fruktansvärt kort stubin. I vanliga fall är jag väldigt tålig och hetsar inte upp mig.

Då är det dags igen

Semester har varit bra trots vädret. Vi har gjort och upplevt mycket. Om en vecka börjar jag jobba och hösten rullar igång för mig. Redan nu börjar almanackan bli full.
I förgår startade jag ett långt protokoll. Det innebär en nedreglering med Synarela. Inom 14 dagar ska jag få en blödning och då är det dags att spruta hormoner. Jag har tidigare nedreglerat med injektioner, men nu är det nässpray som gäller.
Att jag nu blivit genomförkyld försvårar det hela. Men det går.
Det här låter kanske sjukt, men jag hade föredragit att ta injektioner istället för nässpray (jag är stickrädd). Då hade jag varit helt säker på att jag fått i mig rätt mängd läkemedel. Speciellt nu när jag är förkyld. Tycker det är osäkert med spray, men det är säkert noga uträknat. Andra kan ju, så då borde det funka för mig också. ☺

Officiella testdagen

Då var det äntligen onsdag, 17/6 och testdag. Det kändes bra att även detta test visade negativt. För tänk om det vore positivt. Vilket hån!!!
Här har jag haft mensvärk och rikliga blödningar sen i fredags. Finns inte en chans att ett embryo har överlevt. Då hade det varit ett tidigt missfall och det vore en sorg värre än ett minus på stickan tycker jag.
Har idag varit i kontakt med kliniken och ska starta igen i början av aug. Ska få hem protokoll och recept på mediciner. Så är vi startklara när det är dags.

Även om vi var inställda på detta så finns det tankar, funderingar och känslor. Att säga något annat vore att ljuga. Nu väntar midsommar och om tre veckor blir det semester. Jag längtar! ☺

Dagen då hoppet försvann

Idag är det ruvardag 12. Min känsla jag hade igår var tyvärr rätt. Mensvärken blev starkare och de rosa flytningarna har idag gått över till färskt blod. Grav.testet visade sitt elaka Inte gravid. Jag ska testa på onsdag 17 juni och sen ringa kliniken. Vi får nu ladda om under sommaren och köra igång igen i aug.

Ruvardag 11

Idag är det fjorton dagar sen äggplocket. Jag hade bestämt mig för att tjuvtesta i morse. Så snopen jag blev när jag misslyckades totalt att pricka stickan. Jag kissade för långt upp på den eller om det var något annat fel på den. Så det blev inget resultat överhuvudtaget. Så jag går fortfarande i ovisshet. Det blir en sväng till Apoteket efter jobbet och inhandla TVÅ nya digitaltest. Jag gillar att man får ett klart och tydligt besked i skärmen. Nästa gång jag ska testa ska jag kissa i mugg och doppa stickan i den. Jag har en rastlöshet och olustkänsla i kroppen. Känns lite bättre nu efter en löprunda på rasten. Har en dov känsla i magen. Kan inte sätta fingret på hur det känns. Kan var tarmarna som spökar. Blivit gasig av Lutinus. Jag lär bli varse om hur det står till med mig inom ett par dagar. Den 17 juni är officiella testdagen.

Ruvardag 9

Jag ljuger om jag säger att jag inte tänker så mycket på situationen vi befinner oss i. Jag gör det där som egentligen är helt meningslöst. Jag analyserar biverkningar. Progesteron (jag använder Lutinus som innehåller det)  som hjälper till att skapa en optimal miljö i livmodern ger symptom och biverkningar som är som gravsymtom. Så det är egentligen helt meningslöst att ödsla tid på det. Men på något sätt ger det mig sinnesro. Funderar på att tjuvtesta i helgen.

Jag tar mina Lutinus 3 ggr på dag och jag börjar vänja mig vid att det rinner ut. Men det är fortfarande lite så där. Speciellt nu när värmen kommer. Känner mig inte fräsch. Urk.... Men det är värt det om detta leder till en graviditet.

Symtom/biverkningar just idag:
Lätt mensvärk, huvudvärk, illamående
Trött
Uppkörd och gasig
Ömmande bröst
Floder av flytningar

Väntan på testdag är tortyr. Jag har varit så nära att tjuvtesta innan i veckan. Men jag vet att det borde jag inte göra. Det finns ett testdatum av en anledning.

Nu hoppas jag att denna sista veckan går fort och att mensen lyser med sin frånvaro.

Ruvardag 3

Det känns som att jag har ruvat i en evighet nu. Jag är inne på ruvardag 3 och har snarare en evighet kvar till testdag. Vill ha detta överstökat. Vi kommer bli gladare än gladast om det lilla livet valde att stanna kvar och bosätta sig. Men vi är helt inställda på att köra igång igen efter semester.
Nu över till läkemedel:
Att ta Lutinus är så där roligt. Men det ska minska risken för missfall, så jag stoppar upp en tablett tre ggr dagligen. Det är lite äckligt när resterna rinner ut. Känns som om jag kissar på mig eller får mensblödning. Besök på toa och byte av trosskydd sker flera ggr per dag.

Svullnaden i äggstockarna har gått ner, så jag har inte ont längre. Ett par jobbiga biverkningar av Lutinus har jag fått. Jag känner mig lite illamående nästan hela tiden. Har ingen vidare aptit. Det som är värst är den extrema tröttheten. Idag har jag varit ledig från jobbet (ska jobba helgen) och fm var en kamp mot sömnen. Jag somnade nästan ståendes.

Hoppas dagarna fram till testdag går fort.

ET-dag

Himmel vad nervösa vi har varit under morgon. Kliniken ringer på morgonen på ET-dag om det inte blir något. Ingen ringde så vi åkte till Malmö.
Vi hoppades att det skulle finnas något/några embryon som de kunde frysa.

Av 19 blåsor, fanns det 10 ägg. Bara 5 ägg var mogna och ENDAST 1 blev befruktat.

Besvikelsen är stor, trots att jag fick tillbaka ett jättefint embryo. Jag räknar kallt med att få göra om allt i augusti.

Nu hem och smälta detta och hitta tron på det lilla embryot som simmar omkring där inne.

Dagen efter och hur det var igår

Ja det känns som dagen efter. Ni förstår nog vad jag menar.
Både jag och mannen ligger i soffan och tar det lugnt. Vi är ömma i underredet och trötta i huvudet.
Min man var på op. ca en timme. Bedövningen tog inte riktigt, AJ!
Då fick han vänta på en annan läkare som är extra duktig på detta. Hon hade en patient just då. Så han fick vänta en halvtimme på henne. När väl bedövningen tog stack de i bitestiklarna och hittade inga spermier. Så de gick vidare till testiklarna. Då använder de ett instrument som vecklar ut sig som en fjäril inuti testikeln. Sen "nyper" den strängar av vävnad som tas ut. I labbet "slår" man sönder strängarna och plockar ut spermier. Sen fick han tajta nätkalsonger, ett isomslag och sina egna kallingar över detta.

Vi fick som jag skrivit i tidigare inlägg byta om till nattskjortor. Den stora fördelen tycker jag var att vi fick behålla våra underkläder och strumpor på. Inne på op. fick vi blå tossor (skoskydd) på fötterna och vi fick lägga våra underkläder i en sådan tossa under plocken. När vi gick på RMC fick jag inte ha trosor på mig, kändes så där att vara naken under skjortan. Där fick man dessutom ha de långa sjukhusstrumporna på sig.

Op.rummet kändes mysigt trots vad som sker där. Det var nedsläckt, underbar fin musik, värmedyna på magen och det viktigaste av allt. Underbar personal!

Jag kände mig ok direkt efter trots att det var lite jobbigt inne på op. Sen blev det värre. Jag vilade en stund, sen gick jag ut och hämtade frukost. Hann knappt äta den förrän jag fick lägga mig igen. Höll nog på att svimma. Sköterskan kom ofta in och kollade mig. Hon tyckte jag såg väldigt blek ut. Hon ställde olika frågor för att höra hur det var med mig. Jag var oerhört trött, kunde inte hålla ögonen öppna. Sov sen ca en timme. Mådde ännu sämre. Mer sömn och vila. Efter ett par timmar klädde vi oss och tog oss sakta till bilen (svärfar var chafför). Jag fick vända tillbaka till toaletten en gång. Blev illamående. Mannen fick smärtstillande och jag fick en tabl. mot illamående med oss. Jag mådde inte prima på vägen hem. Tog tabletten, men den hjälpte inte. Tur att jag fick kräkpåse med mig. Hade även några i bilen.

Vi hoppas att "dejterna" i labbet blir lyckade i helgen. På måndag är det planerat ET. 10 ägg som ska möta en varsin simmare.

Ofrivilligt barnlösas dag

En viktigt dag som uppmärksammar alla som är ofrivilligt barnlösa. Jag har lånat bilden från Barnlängtan, www.barnlangtan.se

Vilar upp mig

Här ligger jag och vilar upp mig efter äp. Jag fick en hel del smärtstillande och lugnande inne på op. Det gjorde rejält ont ibland. Dessa människorna här är helt fantastiska. Så omhändertagande, mjuka och trygga. Känns så bra just nu. Medicinerna gör nog sitt också. =)
Ligger under täcket med värmedyna på magen. Väntar på mannen som är inne för sitt spermieplock. Hoppas det går bra för honom.
Jag är nöjd med mina tio ägg som de fick ut.

På kliniken

Nu ligger vi här i sängen på kliniken och väntar på att få komma in för äggplock och PESA/TESA.
Vi har fått ett varsitt venflon i armen. Urtjusig nattskjorta och piller.
Vi fick två Alvedon och en Stesolid var. Jag fick dessutom en Zofran, mot illamående.
Vi har tv, fotölj, stol, en mindre dubbelsäng och toalett med dusch på rummet. Lyx i jämförelse med RMC. Där var det britsar bakom skynke och gemensam toalett utanför.

Uppdatering av kassaboken

Nu ser det ut så här i kassaboken:

Blodprover för oss båda: 200 kr
Resa med bil tur och retur till Malmö (sammanlagt): ca 1700 kr
Tre-packs behandling: 59.000 kr
PESA/TESA: 7000 kr
Mediciner: 2200 kr
Summa hittills: 70.100 kr

Sista injektionen, äggmognadsspruta

Nu har jag tagit sista injektionen i magen för denna gången. Blandade till 10.000 IE Pregnyl och stack mig i magen. Ibland tar det tid innan jag sticker. Jag vet att det i regel inte gör ont. Men att sticka in något i kroppen tar emot. Jag har dock inga problem med att sticka patienter på jobbet.

Blir skönt med en injektionsfri dag i morgon. Hoppas illamåendet håller sig borta. Håller tummarna för att det finns en del ägg i blåsorna och att de är mogna för befruktning på fredag.

Ultraljud nummer två är gjort

Nu sitter vi i bilen på väg hem från Malmö. De två senaste dagarnas känningar och biverkningar fick sitt svar idag. Äggblåsorna har växt till sig rejält och är redo för äggplock. Jag känner mig uppblåst, gasig, lätt illamående och lite trött. Men som jag skrivit innan så är detta inget emot hur det var att köra långa protokollet.
Läkaren hade skrivit upp storlek och antal äggblåsor på en lapp. Jag tjuvläste på den när hon gick ut för att se vilken tid vi skulle få för äggplock och spermieuttag.
Om jag läste rätt finns det 19 äggblåsor sammanlagt. Inte undra på att jag mår som jag mår. Hoppas verkligen inte att jag blir överstimulerad nu istället.
På fredag kl. 9.30 ska vi vara på kliniken. Spännande!

Biverkningar

Har fått lite biverkningar. Men de är milda i jämförelse med biverkningarna jag fick under långa protokollet.

Just nu är det tröttheten som dominerar. Men jag känner mig ibland illamående, har lätt huvudvärk. Känner mig uppblåst i magen. Jag ömmar inte lika mycket över äggstockarna som innan. Vilket jag tycker är lite märkligt.

När jag tänker på det, så smyger negativa tankar fram. Tänk om ägglossningen har skett, trots Orgalutran. Eller tänk om äggblåsorna inte blir större. Försöker slå dessa tankar ifrån mig. Men de finns där ibland och gnager mig.

Lite jämförelser mellan första och andra resan

Jag har fått frågan om det är annorlunda nu under andra resa än under första. Tack Malin för frågan. ☺
Det undrar säkert många, jag var en av dem. Jag kan bara svara för hur jag/vi upplever det. Alla känner, tycker och upplever saker och ting olika.
Vår första resa var väldigt jobbig på många sätt. Kontakten med sjukvården var många gånger svår och satte käppar i hjulet.
Allt var nytt, mediciner, tillvägagångssätt och undersökningar. Vi visste inte hur det kunde vara och hur det skulle bli.
Jag fick gå på det långa protokollet som var en påfrestning för min kropp och vår relation. Jag mådde dåligt både fysiskt och psykiskt.
Att kämpa så länge för att bli gravid var tufft. Gravida och barnvagnar var bland det värsta jag visste. En vidrig påminnelse om vår ofrivilliga barnlöshet. Jag undvek allt sådant så mycket jag bara kunde.
Vi bestämde oss när vår dotter var nyfödd, att vi inte vill stressa med ev. syskonförsök. Jag var inte ens intresserad av tanken på syskon. Jag ville inte uppleva allt det jobbiga igen (graviditeten var ingen "walk in the park" den heller). Även om det till slut gav oss en underbar liten tjej. Jag var nöjd med att vi fick ett barn. Vi ville njuta av den tiden och ge henne all vår tid. Under dessa tre åren har viljan och önskan om ett syskon sakta bubblat upp. Till slut gjorde vi det aktiva valet. Vi sökte upp en privat klinik för syskonförsök. Vi vill kunna säga till vår dotter att vi försökte även om det inte blir något syskon. Hennes önskan om syskon är en drivkraft. Tillsammans med vår önskan om fler barn.

Jag känner mig i nuläget lugn. Vi vet vad som händer och vi trivs med personalen. Medicineringen är inte så jobbig. Pressen från oss själva är inte lika hög nu när vi har barn. Kanske ändras det under resans gång. Jag hade under första resan väldigt svårt att prata om det. Jag ville inte ha de nyfikna frågorna. Jag orkade inte. Ville inte bjuda på något som kunde bli skvaller.

Efter att dottern kom har jag inga större problem att prata om det. Vi är öppna om vår situation och det har underlättat. För oss är det i dagsläget inte lika jobbigt att åka med på ivf-karusellen. Får se hur det känns senare.

Första ul är klart

Idag har vi varit på första ultraljudet. Det såg bra ut, äggblåsor på g i båda äggstockarna. De behöver växa till sig, så det blev höjning av Menopur till 225 IE. Vi ska tillbaka på ultraljud nummer två på onsdag. Äggplock är planerat till nästa fredag.
Nu har vi checkat in på hotell och ser fram emot en weekend i Malmö. Det var planerat sen länge att vi skulle hit på konsert denna helgen. Så nu blev det en bonusnatt pga ultraljudet.

Nästa steg i behandlingen

Ikväll var det dags att lägga till spruta nummer två. Det gick bra att ta dem, men attans vad det svider nu. Speciellt Orgalutranet irriterar och har lämnat en rodnad i huden. Det kan vara så i upp till fyra timmar. Även Menopuren svider i kväll. Vävnaden börjar protestera. Jag vet att dessa två ger sådana här reaktioner. Svårt att låta bli att klia.

Sådan här reaktion fick jag inte av Suprecur och Gonal-F under första ivf-resan. Men det är värt det!
Jag slipper de övriga riktigt jobbiga biverkningarna jag fick då. Då hade jag mycket huvudvärk, vallningar, frossa, nedstämdhet, ett humör som var mycket växlande, extremt trött osv.

Nu har jag bara haft lite lätt huvudvärk och lite trötthet. Hoppas verkligen att jag fått några äggblåsor att växa. Har lite känningar i äggstockarna så det verkar så.

Nu har vi startat!

Då är Menopuren blandad och första injektionen tagen.
Efter att jag räknat till fem tre ggr, så stack jag mig i magen. Nu är det på riktigt!

Hur kändes det då? Det sved lite grann. Får se hur huden blir runt insticket.

Så som jag minns det så kändes denna sprutan mycket mindre än den som var till Suprefacten under vår första ICSI-resa.

Det känns lite märkligt att börja ta injektioner nu när jag har mens (dag 2). Under förra resan började jag med injektioner på dag 21 efter första mensdag. 

Jämföra protokollen

Nu ska jag ge mig på att jämföra och försöka förklara protokollen. Vad är ett protokoll i dessa sammanhangen?
Det är själva behandlingschemat som heter protokoll. Det finns långa protokollet och korta protokollet. Vad som avgör vilket man ska följa verkar varje klinik bestämma efter hur de tolkar olika parametrar.

När vi gick hos RMC Malmö var min ålder den viktiga faktorn. Där fick kvinnor över en viss ålder följa det långa protokollet. För de ansåg att det var bäst. Tror de sökte kvantitet (fler chanser) på äggen.

Nu när vi går hos CuraÖresundskliniken är det korta protokollet som gäller. De har kommit fram till att det korta protokollet passar även "äldre" kvinnor. Kanske inte blir lika många ägg, men de som blir håller hög kvalitet. Dessutom är det korta protokollet mer skonsamt mot kropp och knopp.

Det långa protokollet tar ca 2 mån från start till mål. Det korta protokollet tar bara fem veckor.

Så här såg det långa protokollet ut för mig (skiljer sig mellan olika kliniker):

Börjar med Folacin och vitamin B12.

Dag 1: Första mensblödningen

Dag 21: Nedregleringsstart med Suprefactinjektioner två ggr/dag. Suprefact är en agonist, den blockerar kroppens egna hormoner.

Inom ca 10 dagar får man en blödning. Då är man nedreglerad och kroppen är nollställd. Nu minskar man Suprefactinjektionerna till en gång per dag.
Dags för start av hormonstimulering. Jag fick ta Gonal-F och jag tog den samtidigt som jag tog suprefacten på kvällen. Skönt att ha båda sticken vid samma tillfälle. Jag är stickrädd, så det var en mental kamp varje gång det var dags.

Dag 8 (med hormoninjektioner): Görs ett ultraljud för att räkna och kolla storlek på äggblåsorna.

12-16 dagar efter hormonstart görs äggplocket. Ca 35 timmar innan det är dags så tar man en ägglossningsspruta, jag fick pregnyl.

2-5 dagar efter äggplocket blir det återföring av ett embryo. Då startade jag med vagitorier Progesteron en gång om dan i 12-14 dagar. Då lämnade jag ett blodprov för att se om jag var gravid.

Det korta protokollet som jag ska följa nu när vi går hos CuraÖresundskliniken:

Börja ta Folsyra

Dag 1: På mensens andra dag ska jag börja med hormonstimulering genom att ta Menopurinjektioner en gång per kväll.

Dag 5: Lägger jag till Orgalutran som är en antagonist (stoppar upp förloppet för att hindra förtidig ägglossning).

Dag 7: Ultraljud för räkning av äggblåsor. Då bestäms när/om nästa ultraljud ska ske.

11-15 dagar efter injektionsstart sker vanligtvis ägguttaget. 36-38 timmar innan ska jag ta äggmognadssprutan Pregnyl.

Återföring av embryo sker efter 2-5 dagar. Börjar med Lutinus vaginaltablett två dagar efter äggplocket.

Jag tänkte jämföra läkemedel i ett annat inlägg. Det blir ju helt nya mediciner, så jag tycker att det kan vara intressant.

Hur ser era tillvägagångssätt ut om ni har kommit till den delen i processen?

Tips

Jag vill tipsa om att det underlättar att förbereda så mycket som är möjligt innan första besöket inför IVF. Speciellt om man har långt till kliniken. Vi bad att få blodprovsremisserna hemskickade. På så sätt kunde vi lämna proverna innan och det var klart när vi kom till kliniken. Detta sparar tid. Tid är dyrbar och går fruktansvärt långsamt i dessa sammanhang.

Ett annat tips är att börja knapra vitamintabletter. Kroppen behöver boostas inför ivf/icsi. Framförallt är det viktigt med folsyra när man vill bli gravid. Jag har sen en tid tillbaka tagit MittVal kvinna, 2 tabl. om dagen.

Det ekonomiska

Då var det här med kostnaden. Nu när vi inte får gå via landstinget längre så är det privat som gäller. Vi får själva bekosta all sjukvård och resor. Mediciner går under högkostnadsskyddet.
Jag tänkte föra lite kassabok på alla utgifter vi kommer ha under den ICSI:n.
Vi har funderat på att söka bruttolöneavdrag, men nu har vi bestämt oss för att inte göra det. Vi har tre skäl som gjorde att vi tog det beslutet.

1. Det är inte troligt att varken min eller mannens arbetsgivare går med på det.

2. Det påverkar pension, sjuklön, föräldrapenning osv.

3. Vi har pengar sparade till det här.

I helgen har vi skrivit på pappret gällande vad vi väljer för behandling. Det bli ett
3-pack för den nätta summan 59.000 kr.

Hittills i kassaboken:

Blodprover för oss båda: 200 kr
Resa med bil tur och retur till Malmö: ca 340 kr
Tre-packs behandling: 59.000 kr
Mediciner: 2200 kr
Summa hittills: 61.740 kr

Snart kör vi!

Idag har vi varit på läkarkonsultation på IVF-kliniken CuraÖresund. Det märks att detta är privat vård. Vänligt bemötande, trivsamma lokaler och det kändes mer avslappnat.
Jag var nervös inför detta besöket. Tänk om mina hormonprover inte skulle vara bra. Tänk om vi inte kan starta på grund av det eller något annat.
Men allt såg bra ut, så om en månad är det dags att starta. Jag återkommer gällande behandlingen.
Vi fick med oss en hel bunt med papper som vi ska gå igenom.

Idag har vi tagit ett steg närmare syskonförsök

Förberedelser

Inför vårt besök på CuraÖresundskliniken har vi lämnat blodprover. Blodscreening och hormonprover. Vi ska även fylla i hälsodeklarationer.

Bakgrundsfakta i korthet

Då har vi till slut kommit till vägskälet där vi måste bestämma oss. Bestämma oss om vi vill, orkar och har råd att försöka få syskon till vår lilla tjej. Innan vi började på allvar att vilja ha barn. Var det självklart att bli gravid utan hinder, trodde jag i allafall. Det kanske inte lyckas första gångerna, men sen så. Ack så fel vi fick. 2006 började vi aktivt att försöka få barn. Månaderna gick, vi provade till och med en ägglossningsmonitor. Som egentligen var överflödig, jag känner precis när jag har ägglossning. Vi la det på is över sommaren och på hösten 2007 sökte vi hjälp. Att redan från början bli bemött av sjukvården med känslan av att vi har inte provat tillräckligt mycket själva gjorde inte vår situation bättre. I vårt landsting har man rätt att söka hjälp efter ett år. Vi sökte efter 18 månader och blev inte trodda. Efter det blev resan sju gånger värre. Det skapades av landstinget som vi tillhör. ICSI fick vi hjälp med i ett annat landsting på remiss från vårt landsting. Vi genomgick fyra jobbiga ICSI och ett frysförsök. Vi fick ett enda embryo till frysen efter fjärde försöket och det var i tipp topp form när det tinades upp. Det lilla embryot är en sprudlande glad liten tjej på tre år.

Vi behöver hjälp med ICSI på grund av manlig faktor. Det visade sig under vår utredning att han saknar sädesledare på grund av en genmutation.

Nu hoppar vi på karusellen igen!