Dagen som gav ett slag magen

Mådde ganska illa på vägen till Malmö. Svårt att förklara hur det kändes. Det är en blandning av uppkördhet, illamående och obehagskänsla. Äggstockarna blir förstorade och det blir tryck pga det.
Kliniken hade lyssnat och ändrat strategi gällande mitt illamående. Jag fick Ondansetron venöst. I mitt yrke så vet jag hur effektivt det läkemedlet är, framförallt till våra cancerpatienter med illamående.
Illamåendet gick över innan det var dags att gå in på op. Där inne fick jag mindre smärtstillande (Fentanyl) och mer lugnande (Propofol). Det funkade kanon på mig. Även om jag blev ledsen och grät så gick det bra tycker jag. De fick ut 19 st ägg.
Efteråt sov jag en stund och sen åt jag den efterlängtade fikan, medan jag väntade på mannen som var inne på op. Han tyckte att det gick bättre med bedövningen denna gången. Dessutom satsade de på testiklarna direkt. De både aspirerade (sög ut med nål) och "sköt" för att få vävnad. Tyvärr kunde inte labbet se några spermier under tiden vi var där. Så nu blir det en lång och nervös väntan. Vi har fått tid för återföring på måndag eftermiddag. Ringer inte kliniken innan 11.30 så är det grönt ljust. Då åker vi till Malmö igen.
Det blev som ett slag i magen, luften gick ur oss helt. Mannen kände sig värdelös och jag grät över vår kamp. Här kämpar vi och så blir det så här.
Om de inte hittar några dugliga spermier, då kasseras alla mina ägg och detta försöket är förbrukat, tror vi får en hel av kostnaden tillbaka. Men det är en klen tröst i det här sammanhanget.
Självklart är vi tacksamma och glada att vi lyckats få ett barn. Men när man är mitt uppe i detta, så blir besvikelsen stor. Vi vill ha ett barn till och vi vill ge vår dotter ett syskon. Det är nog den största sorgen att inte kunna ge henne ett syskon.
Nu är det soffläge som gäller. Aldrig har jag velat att en ledig helg ska gå fort.