tisdag 21 februari 2017

V. 41+0

Idag var det dagen med stort D. Ingen bebis har kommit så vi hade ett inbokat besök på förlossningen idag för kontroll.

Först blev jag uppkopplad med ctg. Dock var bebisen inte med på noterna. Den ville sova/vila. Inte ge bra kurvor på remsan. Hade ctg i över en timme utan godkänt resultat.

Blodtrycket var något för högt. Tror jag var stressad, för det har legat stabilt bra sen jag började med medicinen. Senast för en vecka sen var det kanonbra. Urinen var ok, lite blod och vita blodkroppar (vanligt i slutet). Sen kollade bm hur det stod till med livmodertappen. Den låg långt bak, var medelmjuk och helt stängd. Där sjönk mitt hopp. Så lite resultat av tre veckors sammandragningar och molvärk. Ont gjorde det också när hon försökte få tag i den och dra i den för att reta lite.

Ctg avbröts och ultraljud gjordes istället. Gott om fostervatten och bebisen är inte för liten. Tror att den snarare är stor. Läkarna, en ny och en överläkare, sa till varandra att den hade ett större magmått än vad den ska ha. Hur tolkar man det???
Det bestämdes att vi skulle gå och äta lunch och sen komma tillbaka för ett nytt försök med ctg. Efter lunchen blev jag uppkopplad igen och efter knappt 20 min var kurvan godkänd. Vi fick en ny tid för koll på fredag och eventuellt igångsättning.

Innan lunchen lät det som att vi skulle bli igångsatta på fredag, men nu var det bara eventuellt. Orkade inte diskutera då, var för trött. Får ta det på fredag.

Fick reda på något jag inte visste och ingen har informerat om det heller. Har man blivit snittad så är livmodern känsligare och tunnare. Det finns risk för livmoderruptur. Så jag kan inte få läkemedel som hjälper tappen att mogna.

Vad finns kvar? Ballongkateter/bard eller snitt. För att de ska kunna sätta en ballong måste tappen ha öppnat sig. Håller tummarna för att den har gjort det på fredag. Annars vet jag inte hur det blir.
Snitt, ja visst om det är det enda alternativet. Men får jag det på fredag eller måste vi vänta över helgen. Jag vill ha ut bebisen nu. Är rädd för att föda ett stort barn. Vilket jag misstänker att denna är. Jag räknar kallt med det. Tänker hellre negativt och blir positivt överraskad.

Var uppgiven, missnöjd och gråtfärdig när vi åkte hem. Det la sig efter några timmar, men det kommer finnas med mig tills fredag och nya besked.

Resten av veckan får jag/vi ägna åt städning och fix hemma. Så vi kan lämna över ett ok hem till barnvakten. Dessutom ska bb-väskorna kollas över.

Jag var helt och hållet inställd på att vi får vänta på bebis, men jag blev besviken iallafall.

måndag 6 februari 2017

7 dagar

Nu är det sju dagar till BF. Kan ibland inte riktigt fatta att vi faktiskt ska bli tvåbarns föräldrar. Att vi fick vår dotter är ett mirakel och en gåva i sig. Att vi nu ska få ett till barn är ren lycka.

Jag försöker njuta i stunden, trots att det är tungt och jag är trött. För det här är sista gången jag kommer vara gravid. Sista gången jag får känna hur det känns att ha ett nytt liv i magen som växer. Varför är det sista gången?
Vi orkar inte genomgå flera IVF:er. Våra chanser är små och de minskar. Ekonomin sätter stopp. Vi har lagt ca 90.000 kr på syskonresan.
Sen mår jag inte direkt prima när jag är gravid. Mår riktigt dåligt och får tillfälliga sjukdomar som jag måste medicinera för.

Att denna graviditeten snart är slut känns så dubbelbottnad. Dels är vi otåliga och vill att denna nya lilla varelse ska komma ut. Dels känns det sorgligt att det är sista gången. Men vi är överens och vi behöver inte lägga en massa tid, pengar och känslor på IVF nu.

Jag var hos barnmorskan förra veckan. Näst sista inbokade besöket. Får se om jag kommer gå på det sista eller om det har kommit en bebis. Allt var bra och hon kollade bebisens hjärtljud och hur den låg. Den ligger långt ner och är fixerad. Vilket den har varit ett tag nu. Jag har mycket sammandragningar nu. Men inget annat. Inga tecken på att det är på gång.

tisdag 17 januari 2017

V. 37

Idag går jag in i vecka 37. Bebisen kan födas nu och fram till v. 42. Den har sjunkit ner rejält de senaste två veckorna och ligger på rätt håll. Den väger nästan vad den ska i denna veckan. Idag hos bm var den fixerad.
Alla värden var bra och jag hittills "bara" gått upp 9 kg. Jämfört med förra graviditeten då jag landade på 15 kg till slut. Då samlade jag på mig mycket vätska. Vilket jag inte gjort denna gången. Har inte varit svullen om fötterna och benen en enda gång. Det är skönt.

Börjar bli hög tid att packa bb-väskan och boa här hemma. Får se när jag tar tag i det.

lördag 31 december 2016

Tankar så här på nyårsafton

Vem kunde tro i början av året att jag skulle vara höggravid i slutet av året. Inte jag iallafall. Men jag har en kollega som stenhårt trodde att 2016 blir vårt år. Jag är glad att hon hade rätt.
Det känns lika fantastiskt att det lyckades ännu en gång. Trots att vi inte har oddsen på vår sida.
Jag mår ok. Äter fortfarande medicin mot illamåendet. Annars ligger alla värden bra och jag har inte lagt på mig en massa vikt. Är inte svullen om benen, men använder stödstrumpor för att minska kramperna i benen.

Nu är det ca 6-8 veckor kvar sen kommer lilla miraklet ut. Vi var på tillväxtultraljud häromveckan och allt såg bra ut. Bebisen ligger på rätt håll, vilket känns. Den vägde något mindre än medel, men helt inom marginalen. Det är positivt att den väger lite mindre för har man graviditetsdiabetes så finns det risk att bebisen blir stor.
Barnmorskan undrade om vi visste vilket kön bebisen har. Det vet vi inte så vi tittade bort när hon mätte lårbenet. Jag tror att det är en pojke.

2017 blir året då vårt liv förändras för alltid. Vår familj ska gå från tre till fyra. Vi ska få ett barn till. Ett till barn att älska och få följa genom livet.

onsdag 30 november 2016

Lite tankar

Nu har jag gått in i vecka 30.  "Bara" 10 veckor till bf. Börjar redan bli lite otålig. Men det är bäst om jul och nyår hinner passera. 🙂
Halsbränna och bäckensmärta är vardag numera. Jag mår bättre än vid förra graviditeten och jag har varken gått upp så mycket i vikt eller blivit svullen pga vätska. Vilket är skönt.
Förra gången var stödstrumpor ett måste, nu har jag dem för att minska kramperna i benen och för att det känns bättre med stöd på underbenen.

Idag var jag hos frisören och vi gjorde ett lite roligt och häftigt konstaterande. Jag har nämligen väldigt lockigt hår. Men nu är det inte lika lockigt. Det finns lockar kvar i topparna. Men utväxten är spikrak. Min frisör tror att lockarna kommer tillbaka när graviditeten är över. Ska bli spännande och se. Dessutom sa hon att jag ska inte bli förskräckt när håret faller av. Det är allt hår som jag inte tappar nu som kommer att falla av när jag inte är gravid längre.

Bebisen lever rövare i magen. Jag tycker att den är mycket vaken och far runt. Så än verkar den ha plats att röra sig på.

tisdag 15 november 2016

Tre månader

Idag går graviditeten in i vecka 28. Vilket innebär att nu är det 90 dagar kvar till BF. Alltså, 90 dagar är greppbart. Snart är det dags att få träffa bebisen i magen. Det mesta är fixat och klart till vår nya familjemedlem. Men lite är det kvar. Samtidigt ska vardag och julförberedelser klaffa. Jag känner att jag har bra koll. Jag är sjukskriven 75 % och det ger mig tid för både återhämtning och saker som ska göras.
Jag mår bra vill jag påstå och det får jag ta vara på. Jag vet att det kan vända när som helst. I morgon är det dags för besök hos BM innan jag ska jobba ett par timmar. Jag har 19 arbetspass kvar sen går jag hem och väntar på bebisen.

måndag 17 oktober 2016

Extra ultraljud

Idag var det dags för det extra ultraljudet. Vi ville ha ett extra ultraljud för att titta på ansiktet. Jag är född med den "största" eller "värsta" typen av spalt. Även om arvsrisken är mycket liten så vill jag vara förbered om så är fallet.
Allt såg bra ut och Dino väger vad h*n ska.

Även denna gången var det svårt att se ansiktet till och börja med. Dino låg och sög på navelsträngen och höll händerna för ansiktet. Därför ser bebisen "bullig" ut i ansiktet. Det är navelsträngen som stör på bilden. Sötlök!