Nu är det sju dagar till BF. Kan ibland inte riktigt fatta att vi faktiskt ska bli tvåbarns föräldrar. Att vi fick vår dotter är ett mirakel och en gåva i sig. Att vi nu ska få ett till barn är ren lycka.
Jag försöker njuta i stunden, trots att det är tungt och jag är trött. För det här är sista gången jag kommer vara gravid. Sista gången jag får känna hur det känns att ha ett nytt liv i magen som växer. Varför är det sista gången?
Vi orkar inte genomgå flera IVF:er. Våra chanser är små och de minskar. Ekonomin sätter stopp. Vi har lagt ca 90.000 kr på syskonresan.
Sen mår jag inte direkt prima när jag är gravid. Mår riktigt dåligt och får tillfälliga sjukdomar som jag måste medicinera för.
Att denna graviditeten snart är slut känns så dubbelbottnad. Dels är vi otåliga och vill att denna nya lilla varelse ska komma ut. Dels känns det sorgligt att det är sista gången. Men vi är överens och vi behöver inte lägga en massa tid, pengar och känslor på IVF nu.
Jag var hos barnmorskan förra veckan. Näst sista inbokade besöket. Får se om jag kommer gå på det sista eller om det har kommit en bebis. Allt var bra och hon kollade bebisens hjärtljud och hur den låg. Den ligger långt ner och är fixerad. Vilket den har varit ett tag nu. Jag har mycket sammandragningar nu. Men inget annat. Inga tecken på att det är på gång.
Hej! Klickade in häromdagen för att se om du hade uppdaterat och försökte räkna ut huruvida det var dags. Ivf är inte lätt på något sätt, det kostar både kontanter och på livet. Vi har nog kommit fram till att inte försöka ÄD, det känns för mycket som ett lotteri där insatsen är runt 100 000kr och chansen att lyckas minimal, då kan vi göra annat för pengarna nu, särskillt som våra ivf:er gick på 80 000kr utan resultat, det är inga lätta val vi tvingas ta, typ vad är ett barn värt? Tvärt emot dig så hade hag en väldigt lätt graviditet, och kom fram till att jag faktiskt var bra på att vara gravid (trots 26kg viktuppgång) så känner mig lite snuvad på det nu) I fredags kom jag på mig själv med att ha tappat kollen på var i månaden jag är, var jag på väg mot ägglossning eller mot mens? Det var skönt att inse att livet efter 3,5 år börjar lämna sitt fokus på det. Skulle ljuga om jag skrev att jag helt slutat tänka på det för det har jag inte. Lycka till nu på slutet! /Malin
SvaraRaderaKloka ord du skriver.
Radera