Dagen efter och hur det var igår

Ja det känns som dagen efter. Ni förstår nog vad jag menar.
Både jag och mannen ligger i soffan och tar det lugnt. Vi är ömma i underredet och trötta i huvudet.
Min man var på op. ca en timme. Bedövningen tog inte riktigt, AJ!
Då fick han vänta på en annan läkare som är extra duktig på detta. Hon hade en patient just då. Så han fick vänta en halvtimme på henne. När väl bedövningen tog stack de i bitestiklarna och hittade inga spermier. Så de gick vidare till testiklarna. Då använder de ett instrument som vecklar ut sig som en fjäril inuti testikeln. Sen "nyper" den strängar av vävnad som tas ut. I labbet "slår" man sönder strängarna och plockar ut spermier. Sen fick han tajta nätkalsonger, ett isomslag och sina egna kallingar över detta.

Vi fick som jag skrivit i tidigare inlägg byta om till nattskjortor. Den stora fördelen tycker jag var att vi fick behålla våra underkläder och strumpor på. Inne på op. fick vi blå tossor (skoskydd) på fötterna och vi fick lägga våra underkläder i en sådan tossa under plocken. När vi gick på RMC fick jag inte ha trosor på mig, kändes så där att vara naken under skjortan. Där fick man dessutom ha de långa sjukhusstrumporna på sig.

Op.rummet kändes mysigt trots vad som sker där. Det var nedsläckt, underbar fin musik, värmedyna på magen och det viktigaste av allt. Underbar personal!

Jag kände mig ok direkt efter trots att det var lite jobbigt inne på op. Sen blev det värre. Jag vilade en stund, sen gick jag ut och hämtade frukost. Hann knappt äta den förrän jag fick lägga mig igen. Höll nog på att svimma. Sköterskan kom ofta in och kollade mig. Hon tyckte jag såg väldigt blek ut. Hon ställde olika frågor för att höra hur det var med mig. Jag var oerhört trött, kunde inte hålla ögonen öppna. Sov sen ca en timme. Mådde ännu sämre. Mer sömn och vila. Efter ett par timmar klädde vi oss och tog oss sakta till bilen (svärfar var chafför). Jag fick vända tillbaka till toaletten en gång. Blev illamående. Mannen fick smärtstillande och jag fick en tabl. mot illamående med oss. Jag mådde inte prima på vägen hem. Tog tabletten, men den hjälpte inte. Tur att jag fick kräkpåse med mig. Hade även några i bilen.

Vi hoppas att "dejterna" i labbet blir lyckade i helgen. På måndag är det planerat ET. 10 ägg som ska möta en varsin simmare.

Ofrivilligt barnlösas dag

En viktigt dag som uppmärksammar alla som är ofrivilligt barnlösa. Jag har lånat bilden från Barnlängtan, www.barnlangtan.se

Vilar upp mig

Här ligger jag och vilar upp mig efter äp. Jag fick en hel del smärtstillande och lugnande inne på op. Det gjorde rejält ont ibland. Dessa människorna här är helt fantastiska. Så omhändertagande, mjuka och trygga. Känns så bra just nu. Medicinerna gör nog sitt också. =)
Ligger under täcket med värmedyna på magen. Väntar på mannen som är inne för sitt spermieplock. Hoppas det går bra för honom.
Jag är nöjd med mina tio ägg som de fick ut.

På kliniken

Nu ligger vi här i sängen på kliniken och väntar på att få komma in för äggplock och PESA/TESA.
Vi har fått ett varsitt venflon i armen. Urtjusig nattskjorta och piller.
Vi fick två Alvedon och en Stesolid var. Jag fick dessutom en Zofran, mot illamående.
Vi har tv, fotölj, stol, en mindre dubbelsäng och toalett med dusch på rummet. Lyx i jämförelse med RMC. Där var det britsar bakom skynke och gemensam toalett utanför.

Uppdatering av kassaboken

Nu ser det ut så här i kassaboken:

Blodprover för oss båda: 200 kr
Resa med bil tur och retur till Malmö (sammanlagt): ca 1700 kr
Tre-packs behandling: 59.000 kr
PESA/TESA: 7000 kr
Mediciner: 2200 kr
Summa hittills: 70.100 kr

Sista injektionen, äggmognadsspruta

Nu har jag tagit sista injektionen i magen för denna gången. Blandade till 10.000 IE Pregnyl och stack mig i magen. Ibland tar det tid innan jag sticker. Jag vet att det i regel inte gör ont. Men att sticka in något i kroppen tar emot. Jag har dock inga problem med att sticka patienter på jobbet.

Blir skönt med en injektionsfri dag i morgon. Hoppas illamåendet håller sig borta. Håller tummarna för att det finns en del ägg i blåsorna och att de är mogna för befruktning på fredag.

Ultraljud nummer två är gjort

Nu sitter vi i bilen på väg hem från Malmö. De två senaste dagarnas känningar och biverkningar fick sitt svar idag. Äggblåsorna har växt till sig rejält och är redo för äggplock. Jag känner mig uppblåst, gasig, lätt illamående och lite trött. Men som jag skrivit innan så är detta inget emot hur det var att köra långa protokollet.
Läkaren hade skrivit upp storlek och antal äggblåsor på en lapp. Jag tjuvläste på den när hon gick ut för att se vilken tid vi skulle få för äggplock och spermieuttag.
Om jag läste rätt finns det 19 äggblåsor sammanlagt. Inte undra på att jag mår som jag mår. Hoppas verkligen inte att jag blir överstimulerad nu istället.
På fredag kl. 9.30 ska vi vara på kliniken. Spännande!

Biverkningar

Har fått lite biverkningar. Men de är milda i jämförelse med biverkningarna jag fick under långa protokollet.

Just nu är det tröttheten som dominerar. Men jag känner mig ibland illamående, har lätt huvudvärk. Känner mig uppblåst i magen. Jag ömmar inte lika mycket över äggstockarna som innan. Vilket jag tycker är lite märkligt.

När jag tänker på det, så smyger negativa tankar fram. Tänk om ägglossningen har skett, trots Orgalutran. Eller tänk om äggblåsorna inte blir större. Försöker slå dessa tankar ifrån mig. Men de finns där ibland och gnager mig.

Lite jämförelser mellan första och andra resan

Jag har fått frågan om det är annorlunda nu under andra resa än under första. Tack Malin för frågan. ☺
Det undrar säkert många, jag var en av dem. Jag kan bara svara för hur jag/vi upplever det. Alla känner, tycker och upplever saker och ting olika.
Vår första resa var väldigt jobbig på många sätt. Kontakten med sjukvården var många gånger svår och satte käppar i hjulet.
Allt var nytt, mediciner, tillvägagångssätt och undersökningar. Vi visste inte hur det kunde vara och hur det skulle bli.
Jag fick gå på det långa protokollet som var en påfrestning för min kropp och vår relation. Jag mådde dåligt både fysiskt och psykiskt.
Att kämpa så länge för att bli gravid var tufft. Gravida och barnvagnar var bland det värsta jag visste. En vidrig påminnelse om vår ofrivilliga barnlöshet. Jag undvek allt sådant så mycket jag bara kunde.
Vi bestämde oss när vår dotter var nyfödd, att vi inte vill stressa med ev. syskonförsök. Jag var inte ens intresserad av tanken på syskon. Jag ville inte uppleva allt det jobbiga igen (graviditeten var ingen "walk in the park" den heller). Även om det till slut gav oss en underbar liten tjej. Jag var nöjd med att vi fick ett barn. Vi ville njuta av den tiden och ge henne all vår tid. Under dessa tre åren har viljan och önskan om ett syskon sakta bubblat upp. Till slut gjorde vi det aktiva valet. Vi sökte upp en privat klinik för syskonförsök. Vi vill kunna säga till vår dotter att vi försökte även om det inte blir något syskon. Hennes önskan om syskon är en drivkraft. Tillsammans med vår önskan om fler barn.

Jag känner mig i nuläget lugn. Vi vet vad som händer och vi trivs med personalen. Medicineringen är inte så jobbig. Pressen från oss själva är inte lika hög nu när vi har barn. Kanske ändras det under resans gång. Jag hade under första resan väldigt svårt att prata om det. Jag ville inte ha de nyfikna frågorna. Jag orkade inte. Ville inte bjuda på något som kunde bli skvaller.

Efter att dottern kom har jag inga större problem att prata om det. Vi är öppna om vår situation och det har underlättat. För oss är det i dagsläget inte lika jobbigt att åka med på ivf-karusellen. Får se hur det känns senare.

Första ul är klart

Idag har vi varit på första ultraljudet. Det såg bra ut, äggblåsor på g i båda äggstockarna. De behöver växa till sig, så det blev höjning av Menopur till 225 IE. Vi ska tillbaka på ultraljud nummer två på onsdag. Äggplock är planerat till nästa fredag.
Nu har vi checkat in på hotell och ser fram emot en weekend i Malmö. Det var planerat sen länge att vi skulle hit på konsert denna helgen. Så nu blev det en bonusnatt pga ultraljudet.

Nästa steg i behandlingen

Ikväll var det dags att lägga till spruta nummer två. Det gick bra att ta dem, men attans vad det svider nu. Speciellt Orgalutranet irriterar och har lämnat en rodnad i huden. Det kan vara så i upp till fyra timmar. Även Menopuren svider i kväll. Vävnaden börjar protestera. Jag vet att dessa två ger sådana här reaktioner. Svårt att låta bli att klia.

Sådan här reaktion fick jag inte av Suprecur och Gonal-F under första ivf-resan. Men det är värt det!
Jag slipper de övriga riktigt jobbiga biverkningarna jag fick då. Då hade jag mycket huvudvärk, vallningar, frossa, nedstämdhet, ett humör som var mycket växlande, extremt trött osv.

Nu har jag bara haft lite lätt huvudvärk och lite trötthet. Hoppas verkligen att jag fått några äggblåsor att växa. Har lite känningar i äggstockarna så det verkar så.

Nu har vi startat!

Då är Menopuren blandad och första injektionen tagen.
Efter att jag räknat till fem tre ggr, så stack jag mig i magen. Nu är det på riktigt!

Hur kändes det då? Det sved lite grann. Får se hur huden blir runt insticket.

Så som jag minns det så kändes denna sprutan mycket mindre än den som var till Suprefacten under vår första ICSI-resa.

Det känns lite märkligt att börja ta injektioner nu när jag har mens (dag 2). Under förra resan började jag med injektioner på dag 21 efter första mensdag. 

Jämföra protokollen

Nu ska jag ge mig på att jämföra och försöka förklara protokollen. Vad är ett protokoll i dessa sammanhangen?
Det är själva behandlingschemat som heter protokoll. Det finns långa protokollet och korta protokollet. Vad som avgör vilket man ska följa verkar varje klinik bestämma efter hur de tolkar olika parametrar.

När vi gick hos RMC Malmö var min ålder den viktiga faktorn. Där fick kvinnor över en viss ålder följa det långa protokollet. För de ansåg att det var bäst. Tror de sökte kvantitet (fler chanser) på äggen.

Nu när vi går hos CuraÖresundskliniken är det korta protokollet som gäller. De har kommit fram till att det korta protokollet passar även "äldre" kvinnor. Kanske inte blir lika många ägg, men de som blir håller hög kvalitet. Dessutom är det korta protokollet mer skonsamt mot kropp och knopp.

Det långa protokollet tar ca 2 mån från start till mål. Det korta protokollet tar bara fem veckor.

Så här såg det långa protokollet ut för mig (skiljer sig mellan olika kliniker):

Börjar med Folacin och vitamin B12.

Dag 1: Första mensblödningen

Dag 21: Nedregleringsstart med Suprefactinjektioner två ggr/dag. Suprefact är en agonist, den blockerar kroppens egna hormoner.

Inom ca 10 dagar får man en blödning. Då är man nedreglerad och kroppen är nollställd. Nu minskar man Suprefactinjektionerna till en gång per dag.
Dags för start av hormonstimulering. Jag fick ta Gonal-F och jag tog den samtidigt som jag tog suprefacten på kvällen. Skönt att ha båda sticken vid samma tillfälle. Jag är stickrädd, så det var en mental kamp varje gång det var dags.

Dag 8 (med hormoninjektioner): Görs ett ultraljud för att räkna och kolla storlek på äggblåsorna.

12-16 dagar efter hormonstart görs äggplocket. Ca 35 timmar innan det är dags så tar man en ägglossningsspruta, jag fick pregnyl.

2-5 dagar efter äggplocket blir det återföring av ett embryo. Då startade jag med vagitorier Progesteron en gång om dan i 12-14 dagar. Då lämnade jag ett blodprov för att se om jag var gravid.

Det korta protokollet som jag ska följa nu när vi går hos CuraÖresundskliniken:

Börja ta Folsyra

Dag 1: På mensens andra dag ska jag börja med hormonstimulering genom att ta Menopurinjektioner en gång per kväll.

Dag 5: Lägger jag till Orgalutran som är en antagonist (stoppar upp förloppet för att hindra förtidig ägglossning).

Dag 7: Ultraljud för räkning av äggblåsor. Då bestäms när/om nästa ultraljud ska ske.

11-15 dagar efter injektionsstart sker vanligtvis ägguttaget. 36-38 timmar innan ska jag ta äggmognadssprutan Pregnyl.

Återföring av embryo sker efter 2-5 dagar. Börjar med Lutinus vaginaltablett två dagar efter äggplocket.

Jag tänkte jämföra läkemedel i ett annat inlägg. Det blir ju helt nya mediciner, så jag tycker att det kan vara intressant.

Hur ser era tillvägagångssätt ut om ni har kommit till den delen i processen?

Tips

Jag vill tipsa om att det underlättar att förbereda så mycket som är möjligt innan första besöket inför IVF. Speciellt om man har långt till kliniken. Vi bad att få blodprovsremisserna hemskickade. På så sätt kunde vi lämna proverna innan och det var klart när vi kom till kliniken. Detta sparar tid. Tid är dyrbar och går fruktansvärt långsamt i dessa sammanhang.

Ett annat tips är att börja knapra vitamintabletter. Kroppen behöver boostas inför ivf/icsi. Framförallt är det viktigt med folsyra när man vill bli gravid. Jag har sen en tid tillbaka tagit MittVal kvinna, 2 tabl. om dagen.