Jag har fått frågan om det är annorlunda nu under andra resa än under första. Tack Malin för frågan. ☺
Det undrar säkert många, jag var en av dem. Jag kan bara svara för hur jag/vi upplever det. Alla känner, tycker och upplever saker och ting olika.
Vår första resa var väldigt jobbig på många sätt. Kontakten med sjukvården var många gånger svår och satte käppar i hjulet.
Allt var nytt, mediciner, tillvägagångssätt och undersökningar. Vi visste inte hur det kunde vara och hur det skulle bli.
Jag fick gå på det långa protokollet som var en påfrestning för min kropp och vår relation. Jag mådde dåligt både fysiskt och psykiskt.
Att kämpa så länge för att bli gravid var tufft. Gravida och barnvagnar var bland det värsta jag visste. En vidrig påminnelse om vår ofrivilliga barnlöshet. Jag undvek allt sådant så mycket jag bara kunde.
Vi bestämde oss när vår dotter var nyfödd, att vi inte vill stressa med ev. syskonförsök. Jag var inte ens intresserad av tanken på syskon. Jag ville inte uppleva allt det jobbiga igen (graviditeten var ingen "walk in the park" den heller). Även om det till slut gav oss en underbar liten tjej. Jag var nöjd med att vi fick ett barn. Vi ville njuta av den tiden och ge henne all vår tid. Under dessa tre åren har viljan och önskan om ett syskon sakta bubblat upp. Till slut gjorde vi det aktiva valet. Vi sökte upp en privat klinik för syskonförsök. Vi vill kunna säga till vår dotter att vi försökte även om det inte blir något syskon. Hennes önskan om syskon är en drivkraft. Tillsammans med vår önskan om fler barn.
Jag känner mig i nuläget lugn. Vi vet vad som händer och vi trivs med personalen. Medicineringen är inte så jobbig. Pressen från oss själva är inte lika hög nu när vi har barn. Kanske ändras det under resans gång. Jag hade under första resan väldigt svårt att prata om det. Jag ville inte ha de nyfikna frågorna. Jag orkade inte. Ville inte bjuda på något som kunde bli skvaller.
Efter att dottern kom har jag inga större problem att prata om det. Vi är öppna om vår situation och det har underlättat. För oss är det i dagsläget inte lika jobbigt att åka med på ivf-karusellen. Får se hur det känns senare.
Jag kanner precis som dig. Kanns som vi varit med om nastan likadan resa. Var son Kom till efter 6 ivf. Vi uppskattar Ett barn. Vi fick Ett barn! Han ar 3 ar nu och vi ska gora syskonforsok.
SvaraRaderaFörstår vad du menar. Vi är glada och så tacksamma att vi fått ett barn. Räcker inte det? Ska vi verkligen ge oss på detta igen. Lycka till med syskonförsöket. Vad blir det för tillvägagångssätt?
RaderaHej! Vad spännande att läsa. Verkar kunna vara stor skillnad på hur man upplever det hela utifrån om man varit med om det tidigare eller inte. Kanske är det så att om första barnet kom med hjälp av ivf så kom det stora "slaget" redan då. Om första barnet kom den gamla hederliga vägen så lever man ju i tron om att det ska gå en gång till men när det då inte gör det så kommer det stora "slaget" då istället. /Malin
SvaraRaderaTror lite som du Malin. Att kunna bli gravid är självklart tills den dagen då det inte funkar. Jag kan tänka mig att det blir andra typer av frågor för er. T.ex. Varför funkar det inte nu? Vad är fel? Det gick ju med första barnet.
SvaraRaderaFår ni hjälp via landstinget eller måste ni gå privat?
Vi måste gå privat eftersom vi redan har ett barn... Gjorde utredningen privat och den läkaren rekommenderade en klinik som hon skickade oss vidare till. Vi är nöjda med bemötandet och behandlingarna (förutom att jag inte reagerar som jag borde på hormonerna). /Malin
SvaraRaderaMisstänkte att ni får gå privat, trots att ni fick ert första barn utan hjälp. Vilket jag kan tycka är orättvist.
RaderaNär ska ni tillbaka på ul? Du har kanske skrivit det innan. Är lite glömsk...
Kan de ge något svar på varför din kropp svarar mindre än förväntat på Menopur?
RaderaJag tycker att hela ivf-karusellen är orättvis oavsett hur första barnet kom till. Det handlar om stora summor pengar och då blir det nästan en klassfråga. Det är ju inte så att man gör ivf för att det är så jäkla roligt… även om resultatet ju kan bli roligt (om det blir ett resultat). Vi har UL i morgon igen. De ser på proverna att mina "äggvärden" inte är de bästa, men att jag reagerar så dåligt som jag gör förstår de inte riktigt. Lite nervöst inför vad som händer i morgon! /Malin
SvaraRaderaHåller med dig. Ekonomin styr och det blir en klassfråga. Jag ska hålla tummar och tår för er i morgon.
SvaraRadera