Vilken överraskning!

Idag var det dags för återföring. Vilken nervös väntan på förmiddagen. Tänk om de ringer. För om de ringer betyder det att det är kört. Varje gång mobilen vibrerade till i fickan stelnade jag till. Det var mest min man som sms och undrade om kliniken ringt ännu. Till sist ringde kliniken och då fick jag puls och förberedde mig på att få dåliga besked. Sköterskan undrade om vi kunde komma tidigare än avtalad tid. Åh gud vad nervös jag blev sa jag till henne. Inte kunde jag tänka klart heller, så jag bad henne ringa min man och bestämma tid.
Strax därefter ringde han mig och sa att nu åker vi till Malmö. Medan han körde för att hämta mig ringde han sin mamma och kollade om hon kunde hämta vår dotter på förskolan på em. Det kunde hon. Vilken tur, för vi hade inte hunnit hämta henne och sen åka till Malmö. Det tar 2,5 tim dit och vi hade en kvart till godo när vi kom fram.
På kliniken var det ombyte till snygga "nattsärken". Koll av legitimation och sen in i op-rummet. Där inne såg jag pappret som skvallrade om resultatet. Läkaren visade oss på skärmen hur läget såg ut.
19 ägg togs ut i fredags,
15 ägg var mogna och gick att använda.
Personen på labbet som kämpat länge i fredag ska ha en stor, stor eloge och ett tack. Hon lyckades hitta så pass många spermier att det gick att befrukta alla 15 äggen. Av dessa utvecklades 9 st embryon.
Våra odds är dåliga och sjunker varje gång de försöker få ut spermier.
Så av den anledningen fick vi välja om vi vill ha 2 st embryon tillbakaförda idag.
Läkaren tyckte vi såg skeptiska ut till förslaget. Men vi var bara chockade över resultatet. Klart vi svarade ja!
Övriga 7 ska fortsätta att odlas. Hoppas, hoppas att det blir någon/några till frysen också.
Detta var det bästa resultatet vi någonsin fått på alla åren vi kämpat.

Vem kunde tro att resultatet skulle bli så här? Inte vi i allafall.
Vilken överrasking!
Personalen är så fina. När vi gick genom kliniken för att åka hem. Sprang sköterskan som var med under plocken i fredags ut till oss och undrade hur det var med oss. Jag fick en kram och hon sa att hon hade tjuvkollat i helgen. Hon ville veta hur det gått för oss. Hon önskade oss lycka till och hon var så glad.
Hennes extra omtanke förgyllde vår dag. Nästan lika mycket som de två små åttacelliga embryona som nu skvalpar runt i livmodern.