V. 41+0

Idag var det dagen med stort D. Ingen bebis har kommit så vi hade ett inbokat besök på förlossningen idag för kontroll.

Först blev jag uppkopplad med ctg. Dock var bebisen inte med på noterna. Den ville sova/vila. Inte ge bra kurvor på remsan. Hade ctg i över en timme utan godkänt resultat.

Blodtrycket var något för högt. Tror jag var stressad, för det har legat stabilt bra sen jag började med medicinen. Senast för en vecka sen var det kanonbra. Urinen var ok, lite blod och vita blodkroppar (vanligt i slutet). Sen kollade bm hur det stod till med livmodertappen. Den låg långt bak, var medelmjuk och helt stängd. Där sjönk mitt hopp. Så lite resultat av tre veckors sammandragningar och molvärk. Ont gjorde det också när hon försökte få tag i den och dra i den för att reta lite.

Ctg avbröts och ultraljud gjordes istället. Gott om fostervatten och bebisen är inte för liten. Tror att den snarare är stor. Läkarna, en ny och en överläkare, sa till varandra att den hade ett större magmått än vad den ska ha. Hur tolkar man det???
Det bestämdes att vi skulle gå och äta lunch och sen komma tillbaka för ett nytt försök med ctg. Efter lunchen blev jag uppkopplad igen och efter knappt 20 min var kurvan godkänd. Vi fick en ny tid för koll på fredag och eventuellt igångsättning.

Innan lunchen lät det som att vi skulle bli igångsatta på fredag, men nu var det bara eventuellt. Orkade inte diskutera då, var för trött. Får ta det på fredag.

Fick reda på något jag inte visste och ingen har informerat om det heller. Har man blivit snittad så är livmodern känsligare och tunnare. Det finns risk för livmoderruptur. Så jag kan inte få läkemedel som hjälper tappen att mogna.

Vad finns kvar? Ballongkateter/bard eller snitt. För att de ska kunna sätta en ballong måste tappen ha öppnat sig. Håller tummarna för att den har gjort det på fredag. Annars vet jag inte hur det blir.
Snitt, ja visst om det är det enda alternativet. Men får jag det på fredag eller måste vi vänta över helgen. Jag vill ha ut bebisen nu. Är rädd för att föda ett stort barn. Vilket jag misstänker att denna är. Jag räknar kallt med det. Tänker hellre negativt och blir positivt överraskad.

Var uppgiven, missnöjd och gråtfärdig när vi åkte hem. Det la sig efter några timmar, men det kommer finnas med mig tills fredag och nya besked.

Resten av veckan får jag/vi ägna åt städning och fix hemma. Så vi kan lämna över ett ok hem till barnvakten. Dessutom ska bb-väskorna kollas över.

Jag var helt och hållet inställd på att vi får vänta på bebis, men jag blev besviken iallafall.

7 dagar

Nu är det sju dagar till BF. Kan ibland inte riktigt fatta att vi faktiskt ska bli tvåbarns föräldrar. Att vi fick vår dotter är ett mirakel och en gåva i sig. Att vi nu ska få ett till barn är ren lycka.

Jag försöker njuta i stunden, trots att det är tungt och jag är trött. För det här är sista gången jag kommer vara gravid. Sista gången jag får känna hur det känns att ha ett nytt liv i magen som växer. Varför är det sista gången?
Vi orkar inte genomgå flera IVF:er. Våra chanser är små och de minskar. Ekonomin sätter stopp. Vi har lagt ca 90.000 kr på syskonresan.
Sen mår jag inte direkt prima när jag är gravid. Mår riktigt dåligt och får tillfälliga sjukdomar som jag måste medicinera för.

Att denna graviditeten snart är slut känns så dubbelbottnad. Dels är vi otåliga och vill att denna nya lilla varelse ska komma ut. Dels känns det sorgligt att det är sista gången. Men vi är överens och vi behöver inte lägga en massa tid, pengar och känslor på IVF nu.

Jag var hos barnmorskan förra veckan. Näst sista inbokade besöket. Får se om jag kommer gå på det sista eller om det har kommit en bebis. Allt var bra och hon kollade bebisens hjärtljud och hur den låg. Den ligger långt ner och är fixerad. Vilket den har varit ett tag nu. Jag har mycket sammandragningar nu. Men inget annat. Inga tecken på att det är på gång.

V. 37

Idag går jag in i vecka 37. Bebisen kan födas nu och fram till v. 42. Den har sjunkit ner rejält de senaste två veckorna och ligger på rätt håll. Den väger nästan vad den ska i denna veckan. Idag hos bm var den fixerad.
Alla värden var bra och jag hittills "bara" gått upp 9 kg. Jämfört med förra graviditeten då jag landade på 15 kg till slut. Då samlade jag på mig mycket vätska. Vilket jag inte gjort denna gången. Har inte varit svullen om fötterna och benen en enda gång. Det är skönt.

Börjar bli hög tid att packa bb-väskan och boa här hemma. Får se när jag tar tag i det.

Tankar så här på nyårsafton

Vem kunde tro i början av året att jag skulle vara höggravid i slutet av året. Inte jag iallafall. Men jag har en kollega som stenhårt trodde att 2016 blir vårt år. Jag är glad att hon hade rätt.
Det känns lika fantastiskt att det lyckades ännu en gång. Trots att vi inte har oddsen på vår sida.
Jag mår ok. Äter fortfarande medicin mot illamåendet. Annars ligger alla värden bra och jag har inte lagt på mig en massa vikt. Är inte svullen om benen, men använder stödstrumpor för att minska kramperna i benen.

Nu är det ca 6-8 veckor kvar sen kommer lilla miraklet ut. Vi var på tillväxtultraljud häromveckan och allt såg bra ut. Bebisen ligger på rätt håll, vilket känns. Den vägde något mindre än medel, men helt inom marginalen. Det är positivt att den väger lite mindre för har man graviditetsdiabetes så finns det risk att bebisen blir stor.
Barnmorskan undrade om vi visste vilket kön bebisen har. Det vet vi inte så vi tittade bort när hon mätte lårbenet. Jag tror att det är en pojke.

2017 blir året då vårt liv förändras för alltid. Vår familj ska gå från tre till fyra. Vi ska få ett barn till. Ett till barn att älska och få följa genom livet.

Lite tankar

Nu har jag gått in i vecka 30.  "Bara" 10 veckor till bf. Börjar redan bli lite otålig. Men det är bäst om jul och nyår hinner passera. 🙂
Halsbränna och bäckensmärta är vardag numera. Jag mår bättre än vid förra graviditeten och jag har varken gått upp så mycket i vikt eller blivit svullen pga vätska. Vilket är skönt.
Förra gången var stödstrumpor ett måste, nu har jag dem för att minska kramperna i benen och för att det känns bättre med stöd på underbenen.

Idag var jag hos frisören och vi gjorde ett lite roligt och häftigt konstaterande. Jag har nämligen väldigt lockigt hår. Men nu är det inte lika lockigt. Det finns lockar kvar i topparna. Men utväxten är spikrak. Min frisör tror att lockarna kommer tillbaka när graviditeten är över. Ska bli spännande och se. Dessutom sa hon att jag ska inte bli förskräckt när håret faller av. Det är allt hår som jag inte tappar nu som kommer att falla av när jag inte är gravid längre.

Bebisen lever rövare i magen. Jag tycker att den är mycket vaken och far runt. Så än verkar den ha plats att röra sig på.

Tre månader

Idag går graviditeten in i vecka 28. Vilket innebär att nu är det 90 dagar kvar till BF. Alltså, 90 dagar är greppbart. Snart är det dags att få träffa bebisen i magen. Det mesta är fixat och klart till vår nya familjemedlem. Men lite är det kvar. Samtidigt ska vardag och julförberedelser klaffa. Jag känner att jag har bra koll. Jag är sjukskriven 75 % och det ger mig tid för både återhämtning och saker som ska göras.
Jag mår bra vill jag påstå och det får jag ta vara på. Jag vet att det kan vända när som helst. I morgon är det dags för besök hos BM innan jag ska jobba ett par timmar. Jag har 19 arbetspass kvar sen går jag hem och väntar på bebisen.

Extra ultraljud

Idag var det dags för det extra ultraljudet. Vi ville ha ett extra ultraljud för att titta på ansiktet. Jag är född med den "största" eller "värsta" typen av spalt. Även om arvsrisken är mycket liten så vill jag vara förbered om så är fallet.
Allt såg bra ut och Dino väger vad h*n ska.

Även denna gången var det svårt att se ansiktet till och börja med. Dino låg och sög på navelsträngen och höll händerna för ansiktet. Därför ser bebisen "bullig" ut i ansiktet. Det är navelsträngen som stör på bilden. Sötlök!

131 dagar

Det är 131 dagar kvar till bf. Mer än hälften av graviditeten har passerat. Vart tog den tiden vägen???
Så känns det nu, vilket är skönt. Den värsta tiden har passerat. Jag mår bra förutom de vanliga gravidkrämporna. Men de tar jag hellre än hur jag har mått.

Jag har nu stiftat bekanskap med bäckensmärtor. Helt nytt för mig. Tydligen kan de komma tidigt för omföderskor. Ja jag skrev omföderska. Min barnmorska säger att jag betraktas som omföderska och min kropp ska fungera som hos en omföderska. Dock känner jag mig som en förstföderska.

Tillbaka till smärtorna. Jag har framförallt ont på kvällarna. Men smärtan kommer efter längre rörelse och ansträngning. Jag har ont i korsryggen, ner i sätet och låren. Det gör mest ont i ljumskarna och jag har en tyngdkänsla "där nere". Bm beställde en TENS till mig idag. Ska bli spännande att prova. Tydligen kan jag använda den redan nu och inte bara när det är dags för "Dino" att titta ut.

Jag gillar min barnmorska skarpt. Hon kan svara på allt och inget är omöjligt. Hon inger ett lugn och ser till att man känner sig trygg.

Jag kommer noga följas upp med ultraljud gällande min rädsla att föda ett stort barn pga graviditetsdiabetes. Om jag vill kan jag få ett samtal på Auroramottagningen (förlossningen). Just nu känner jag mig trygg med svaren jag fått.

Jag rekommenderas att vaccinera mig mot säsongsinfluensan. Jag kommer vara höggravid under värsta influensatiden. Jag kommer göra det. Dessutom ska jag få vaccin mot Rubella (Röda hund) på förlossningen. Jag har inte fullt skydd idag. Jag fick den här sprutan senast 2007, tror jag. Det har kommit nya riktlinjer nu på senaste tiden att man ska få vaccinet två ggr under en viss period. Man har upptäckt att det behövs för att få ett fullt skydd. Så kanske jag kommer få en påfyllnadsdos när jag är på uppföljningsbesök efter förlossningen. Om de inte ändrar sig innan dess.

Jag fick lyssna på "Dinos" hjärtljud idag på barnmorskebesöket. Underbart att höra.

Vecka 21

Nu har halva graviditeten passerat och en del funderingar har dykt upp. Har tänkt och funderat på när "Dino" (dottern har gett bebisen ett arbetsnamn) ska komma ut.
Jag fullkomligt knarkar förlossningsberättelser i alla dess former. Bloggar, youtube och poddar. Jag är inte rädd, bara så nyfiken. Förra graviditeten var ett planerat snitt pga säte. Som blev ett akutsnitt en vecka innan det planerade snittet pga att vattnet gick. Jag har ingen aning om hur det känns att få värkar, vara i latensfas, smärtlindring, föda vaginalt och efterarbetet. Jag gillar att ha kontroll och detta är ett sätt för mig att förbereda mig. Även om jag vet att det inte går att förbereda sig på allt. Varje barnfödsel är individuell.

Jag vill gärna genomgå en förlossning. Inte av prestige, utan av intresse för hur min kropp kommer att klara det. Skulle det bli ett nytt kejsarsnitt så är det så. Bara att acceptera.

Har börjat skriva upp frågor som jag ska ställa till min BM.

En intressant fråga är om jag betraktas som omföderska eller som förstföderska?
Har läst någonstans att kroppen vet vad den ska göra om man varit gravid innan. Jag ställde frågan på en tjejkväll (vi ses ca var tredje månad). Vi har en blivande barnmorska i gänget. Så man får passa på. Hon ansåg att jag är förstföderska. Vilket jag är benägen att hålla med om. Känns mest logiskt med tanke på hur förra graviditeten slutade.

Jag skrev innan att jag inte är rädd. Men jag är lite rädd för att föda ett stort barn. Jag vill inte gå över tiden för långt. Vill inte riskera att bebisen blir stor. Undrar om man kan få bli igångsatt runt BF?
Har läst på någons blogg ( den personen bor i Norge) att man kan få bli igångsatt i vecka 38 om man har graviditetsdiabetes. Ska fråga om det är möjligt i Sverige.

Jag är öppen för förslag. Hinnsvepning, assisterad vattenavgång, värkstimulerande mediciner och vad vet jag. En igångsättning kan vara tuff men jag vill hellre det än att föda ett stort barn och vad det kan innebära.

Fick på tjejkvällen rådet att söka hjälp för min oro hos Ofeliamottagningen. Man kan få skriva ett "kontrakt" som gäller vid förlossningen. Det väger mycket tyngre än ett förlossningsbrev. "Kontraktet" ska följas så långt det bara går.

Jag har börjat känna Dino mer och mer. Framförallt när jag är i vila. Jag har mer känningar i fogarna än förra gången. Det känns i ryggslutet, strålar ner i benen. Framförallt har jag känningar på framsidan. Insidan av låren, ljumskarna och över underlivet. Det är en blandning av lätt smärta och en tyngdkänsla. Svårt att förklara.

Nu har vad- och fotkramperna börjat komma. Det gör så jäkla ont.

RUL

Då var vi framme vid RUL-dagen. Jag har varit nervös inför detta. Kan inte minnas att jag var det på samma sätt förra graviditeten. Vilken underbar och skön känsla det var att få se det lilla hjärtat slå. Barnmorskan var mycket noggrann, mätte och förklarade allt vi såg på skärmen. Allt såg bra ut och bebisen har rätt storlek. Moderkakan ligger i bakvägg och bra placerad. Vi blev tillbakaflyttade eller hur man ska säga. Det blev BF två dagar tidigare än beräknat. Men det är helt inom ramen.

Bebisen sprattlade runt och sög på fingrarna. Det var svårt för barnmorskan att få bra bilder. Vi fick fem bilder som är ok. Svårt att se på vissa av dem. Vi behövde inte betala för dem. Vi tackar och bockar. Annars är det en bild för 50 kr man får på vårt sjukhus.

Nu är milstolpe nummer två avklarad och nu kan vi fokusera på allt som behöver fixas. Har legat lågt med det innan RUL:et.

NIPT

Då var tre veckors väntan över. Idag kom brevet med svaret på NIPT. I och med att det kom ett brev så visste jag att det skulle vara positivt. Hade provet visat att det finns risk för Downs syndrom så hade de ringt.
Trots detta var jag lite nervös när jag öppnade brevet.
En sak att pricka av på listan. Skönt!
Under den här graviditeten har det varit en del tankar och funderingar. Under första var allt nytt och man hade ingen aning hur det kunde vara och skulle bli. Nu har vi den erfarenheten med oss och det gör nog mig mer fundersam. Vill ju att allt ska gå bra. Nu är det RUL som väntar. Efter det kan jag kanske koppla av lite. Har nog mina sk. spökveckor nu. Ett mittimellan stadium. Har inte sett bebisen sen v. 12. Lite nervös är jag nog inför RUL.

Uppdatering

Om några dagar går jag in i graviditetsvecka 16. Tiden har gått fort samtidigt som den sniglar fram.

Jag börjar komma på fötter igen. Det har varit kämpigt den här sommaren. Illamåendet och kräkningarna har varit det som tagit mest kraft. Har förvisso ätit medicin för att dämpa det, men det har inte alltid hjälpt. Dessutom har den medicinen gjort mig trött, dåsig och frånvarande. Nu har jag bytt medicin och mår bättre.
Mitt blodtryck var lågt i början men sen skenade det i väg och blev skyhögt för att vara mitt. Har ett normalt blodtryck annars. Där har den medicinen gjort underverk.
Sen var det här med gravitetsdiabetes. Jag fick det under förra graviditeten och därför fick jag göra en tidigt glukosbelastning. Klart dom korvspad så har jag fått det igen. Känner mig lite lurad, för efter förra graviditeten sa både läkare och barnmorskan att det är inte säkert att jag får det igen. Men den här gången sa de att det är stor risk att få det igen när man haft det innan.
Jaja!
Bara gilla läget. Medicinkliniken kopplades in och nu tar jag mitt blodsockervärde 4 ggr/dag. Förra gången var det 6-7 ggr/dag. Än så länge ligger värdena bra. Jag ska på ett läkarbesök, vilket jag ifrågasatte. Ibland kan läkarbesök kännas slöseri med tid. Tid som någon annan behöver mer. Jag har lämnat samma blodprover där som hos barnmorskan. Den enda skillnaden är att medicinkliniken har kollat mitt långtidssocker. Det är det enda skälet till att jag gick med på besöket. Känns så onödigt för övrigt. Medicinkliniken och mödravården tar samma prover och kollar ungefär samma saker. Kunde lika gärna få svaret via brev eller telefon. De erbjöd även ett besök hos dietist. Det tackade jag nej till. Förra besöket räcker och det var bara löjligt. Visst är det bra att det finns och att man blir erbjuden. Men för min del känns det som slöseri med tid.

Fram till nu har jag känt mig mer sjuk än gravid. Hoppas det vänder nu. Det finns två milstolpar i graviditeten framöver. Vi väntar på svaret på NIPT och att göra RUL. Två viktiga saker.

Just nu är jag i ett ingemansland. Jag är gravid men jag känner inget. Det känns tomt just nu. Vi svävar i ovisshet. Men det är nog helt normalt att känna så.

För övrigt är jag fortfarande sjukskriven, men målet är att komma igång att jobba snart. Jag har lite fogkänningar, halsbränna och är emellanåt trött. Helt normalt! Skönt med vanliga gravidåkommor.

Frånvaron från bloggen

Jag har inte orkat att vara aktiv här på bloggen de senaste veckorna. Dagen innan midsommarafton brakade h-vetet loss. En kräkkavalkad utan dess like.
Japp!
En repris av min förra graviditet. Extremt illamående, kräkningar, blodtrycket löper amok, yrsel och trött.
Jag äter numera diverse mediciner och spenderar 90 % av min tid i sängen. Är sjukskriven istället för att ha semester. Jag tror att jag har en känslig kropp som reagerar starkt mediciner och hormoner.

Jag går in i vecka 10 idag och hoppas att det här ska mattas av snart, så jag kan börja fungera som människa. Jag är inte van att må så här och vara så stilla. Jag löptränar tre ggr i veckan och har många bollar i luften i vanliga fall.

Nästa vecka ska jag göra en tidig glukosbelastning för jag fick graviditetsdiabetes förra gången. Men med min tur lär jag ha det också.

Uppdaterar när jag orkar.

Vecka 6

Har nu gått in i vecka 6, (5+1). Den stora tröttheten har slagit till med full kraft. Kan somna stående känns det som. Illamåendet kommer ibland och då helt oväntat.
När jag blir hungrig så blir jag extremt hungrig och lika snabbt blir jag supermätt när jag har ätit. Magen och brösten spänner av och till. Framförallt på kvällarna. Har lite lätt halsbränna ibland.
Blodtrycket pendlar mellan normalt och lågt. Vilket känns i huvudet, yrsel.

Tycker att tiden segar fram. Vill att det ska vara 1 juli och dags för vul. Vill ju veta hur läget ligger till. Hoppas hoppas att det finns ett litet gryn med ett tickande hjärta.
Vårt mål är att det finns ett fint litet gryn. Om det finns ett till så blir det en bonus och tillvaron blir genast lite svettigare.

4+5

Idag har jag ringt till kliniken och berättat den goda nyheten. Fina ssk Linda var det som tog samtalet. Hon blev så glad för vår skull. Hon har varit med på de flesta av våra plock och återföringar. Jag tog ett nytt test i morse, bara för att vara säker. Det har inte riktigt sjunkit in ännu. Kan jag verkligen vara gravid? Ja testet säger det. De enda symtomen jag har just nu är trötthet, trög mage, ömma bröst och ont i ryggslutet ibland.
På fredag tar jag sista Lutinus, ska bli skönt att slippa dem.

1 juli är det dags för ul hos kliniken. Det blir ett viktigt datum för oss. Nu blir det nedräkning fram till dess.

Gravid 4+3

Symtom idag:

Ömma bröst
Lite molvärk
Trött i ryggen
Allmänt trött

Sammanfattning

Har inte skrivit något inlägg på några dagar nu. Jag har faktiskt inte vågat. Är rädd för att jinxa det hela om jag publicerar mina symtom. Dessutom har blödningen alltid börjat på dag 11 med rosa flytningar eller ibland även blod.

Men jag har skrivit utkast sen dag 11. Så här kommer en symtomlista.

Dag 11 och 12:
Gasig, dålig i magen
Rapig
Uppkörd
Hungrig
Mätt
Svettas
Nästan illamående
Lätt värk i brösten och de är lite hårda
Mensvärk som kommer och går
Ägglossningssmärta
Ont i ryggslutet
Extremt trött
Finnar
Inget blod

Ruvardag 13:
Yrsel
Trött
Nästan illamående
Bltr: 115/75 (hemma) liggande
Extrema hungerkänslor/mättnad
Mensvärk kvällstid (växlande höger och vänster sida)
Känner "dofter"
Har som träningsvärk i benen
Ont i ryggslutet
Inget blod

Ruvardag 14:
Rosa på pinnen
Rosa flytningar
Molvärk
Spänd i magen
Hård i magen
Gasig
Brösten ömmar lite på undersidan
Em: Vitt på pinnen, vita flytningar, molvärk till hö. Uppblåst, ohungrig, superhungrig efter någon timme efter middag
Känner "dofter"
Kvällen: Växlande värk på höger och vänster sida
Pyttelite rosa på toapappret

Ruvardag 15:
Vi bestämde i förrgår att om jag inte har börjat blöda så ska jag testa idag på ruvardag 15. Vill inte testa i morgon på min födelsedag (officiell testdag).
Tog två test i morse och var lite skakis när jag väntade på resultatet.

Kröp ner i sängen med det digitala testet och visade min man. Nu är vi försiktigt glada. ☺

Ruvardag 7

En vecka sen ET. Jag har haft stickningar och molvärk i magen. Värken känns som vid ägglossning. Jag har dessutom gått upp lite i vikt. Känner mig spänd i magen.

Nederlag

Idag kom brevet som skulle berätta huruvida det blev några frysisar. Klart som korvspad att vi inte har sådan tur. Inga embryon till frysen. Håll tummar och tår att de två som jag ruvar stannar kvar. Dock tror jag att vi kommer följa samma mönster som ggr. innan. Vet inte hur jag kommer hantera ett minus på stickan. I morgon är det en vecka sen ET. Tiden sniglar sig fram. Biverkningarna av Lutinus och Pregnyl är på plats. Vilket hån att ha samma symtom som vid en graviditet.
När jag läste om överstimulering så fastnade framförallt en sak. Att den kan blossa upp igen om man blir gravid och då sker det en vecka efter ÄP/ET. Tror jag tolkade det hela rätt.
Så nu har jag hängt upp mig på det.

Ofrivilligt barnlösas dag

Idag är det ofrivilligt barnlösas dag. En dag tillägnat alla oss som på olika sätt är ofrivilligt barnlösa. Det är fint att det finns en dag som uppmärksammar detta. För det behövs.
Samtidigt tycker jag det är sorgligt. Ska det behövas en speciell dag för detta som vi kämpar med 365 dagar om året. Vad jag menar är att allmänheten behöver mer info och fakta om detta problem/tillstånd. Som blir allt vanligare i vårt samhälle.
Många gånger är det inget man pratar om. Varför gör vi inte det? Svaret på det är förmodligen många.

Jag tycker att ofrivillig barnlöshet ska uppmärksammas mer och fler insatser ska sättas in. Dessutom ska alla erbjudas samma möjligheter till hjälp. Som det ser ut idag så är möjligheterna olika, beroende på vart i landet du bor.

Bilden har jag lånat från www.barnlangtan.com