Vecka 21

Nu har halva graviditeten passerat och en del funderingar har dykt upp. Har tänkt och funderat på när "Dino" (dottern har gett bebisen ett arbetsnamn) ska komma ut.
Jag fullkomligt knarkar förlossningsberättelser i alla dess former. Bloggar, youtube och poddar. Jag är inte rädd, bara så nyfiken. Förra graviditeten var ett planerat snitt pga säte. Som blev ett akutsnitt en vecka innan det planerade snittet pga att vattnet gick. Jag har ingen aning om hur det känns att få värkar, vara i latensfas, smärtlindring, föda vaginalt och efterarbetet. Jag gillar att ha kontroll och detta är ett sätt för mig att förbereda mig. Även om jag vet att det inte går att förbereda sig på allt. Varje barnfödsel är individuell.

Jag vill gärna genomgå en förlossning. Inte av prestige, utan av intresse för hur min kropp kommer att klara det. Skulle det bli ett nytt kejsarsnitt så är det så. Bara att acceptera.

Har börjat skriva upp frågor som jag ska ställa till min BM.

En intressant fråga är om jag betraktas som omföderska eller som förstföderska?
Har läst någonstans att kroppen vet vad den ska göra om man varit gravid innan. Jag ställde frågan på en tjejkväll (vi ses ca var tredje månad). Vi har en blivande barnmorska i gänget. Så man får passa på. Hon ansåg att jag är förstföderska. Vilket jag är benägen att hålla med om. Känns mest logiskt med tanke på hur förra graviditeten slutade.

Jag skrev innan att jag inte är rädd. Men jag är lite rädd för att föda ett stort barn. Jag vill inte gå över tiden för långt. Vill inte riskera att bebisen blir stor. Undrar om man kan få bli igångsatt runt BF?
Har läst på någons blogg ( den personen bor i Norge) att man kan få bli igångsatt i vecka 38 om man har graviditetsdiabetes. Ska fråga om det är möjligt i Sverige.

Jag är öppen för förslag. Hinnsvepning, assisterad vattenavgång, värkstimulerande mediciner och vad vet jag. En igångsättning kan vara tuff men jag vill hellre det än att föda ett stort barn och vad det kan innebära.

Fick på tjejkvällen rådet att söka hjälp för min oro hos Ofeliamottagningen. Man kan få skriva ett "kontrakt" som gäller vid förlossningen. Det väger mycket tyngre än ett förlossningsbrev. "Kontraktet" ska följas så långt det bara går.

Jag har börjat känna Dino mer och mer. Framförallt när jag är i vila. Jag har mer känningar i fogarna än förra gången. Det känns i ryggslutet, strålar ner i benen. Framförallt har jag känningar på framsidan. Insidan av låren, ljumskarna och över underlivet. Det är en blandning av lätt smärta och en tyngdkänsla. Svårt att förklara.

Nu har vad- och fotkramperna börjat komma. Det gör så jäkla ont.