Vecka 21

Nu har halva graviditeten passerat och en del funderingar har dykt upp. Har tänkt och funderat på när "Dino" (dottern har gett bebisen ett arbetsnamn) ska komma ut.
Jag fullkomligt knarkar förlossningsberättelser i alla dess former. Bloggar, youtube och poddar. Jag är inte rädd, bara så nyfiken. Förra graviditeten var ett planerat snitt pga säte. Som blev ett akutsnitt en vecka innan det planerade snittet pga att vattnet gick. Jag har ingen aning om hur det känns att få värkar, vara i latensfas, smärtlindring, föda vaginalt och efterarbetet. Jag gillar att ha kontroll och detta är ett sätt för mig att förbereda mig. Även om jag vet att det inte går att förbereda sig på allt. Varje barnfödsel är individuell.

Jag vill gärna genomgå en förlossning. Inte av prestige, utan av intresse för hur min kropp kommer att klara det. Skulle det bli ett nytt kejsarsnitt så är det så. Bara att acceptera.

Har börjat skriva upp frågor som jag ska ställa till min BM.

En intressant fråga är om jag betraktas som omföderska eller som förstföderska?
Har läst någonstans att kroppen vet vad den ska göra om man varit gravid innan. Jag ställde frågan på en tjejkväll (vi ses ca var tredje månad). Vi har en blivande barnmorska i gänget. Så man får passa på. Hon ansåg att jag är förstföderska. Vilket jag är benägen att hålla med om. Känns mest logiskt med tanke på hur förra graviditeten slutade.

Jag skrev innan att jag inte är rädd. Men jag är lite rädd för att föda ett stort barn. Jag vill inte gå över tiden för långt. Vill inte riskera att bebisen blir stor. Undrar om man kan få bli igångsatt runt BF?
Har läst på någons blogg ( den personen bor i Norge) att man kan få bli igångsatt i vecka 38 om man har graviditetsdiabetes. Ska fråga om det är möjligt i Sverige.

Jag är öppen för förslag. Hinnsvepning, assisterad vattenavgång, värkstimulerande mediciner och vad vet jag. En igångsättning kan vara tuff men jag vill hellre det än att föda ett stort barn och vad det kan innebära.

Fick på tjejkvällen rådet att söka hjälp för min oro hos Ofeliamottagningen. Man kan få skriva ett "kontrakt" som gäller vid förlossningen. Det väger mycket tyngre än ett förlossningsbrev. "Kontraktet" ska följas så långt det bara går.

Jag har börjat känna Dino mer och mer. Framförallt när jag är i vila. Jag har mer känningar i fogarna än förra gången. Det känns i ryggslutet, strålar ner i benen. Framförallt har jag känningar på framsidan. Insidan av låren, ljumskarna och över underlivet. Det är en blandning av lätt smärta och en tyngdkänsla. Svårt att förklara.

Nu har vad- och fotkramperna börjat komma. Det gör så jäkla ont.

RUL

Då var vi framme vid RUL-dagen. Jag har varit nervös inför detta. Kan inte minnas att jag var det på samma sätt förra graviditeten. Vilken underbar och skön känsla det var att få se det lilla hjärtat slå. Barnmorskan var mycket noggrann, mätte och förklarade allt vi såg på skärmen. Allt såg bra ut och bebisen har rätt storlek. Moderkakan ligger i bakvägg och bra placerad. Vi blev tillbakaflyttade eller hur man ska säga. Det blev BF två dagar tidigare än beräknat. Men det är helt inom ramen.

Bebisen sprattlade runt och sög på fingrarna. Det var svårt för barnmorskan att få bra bilder. Vi fick fem bilder som är ok. Svårt att se på vissa av dem. Vi behövde inte betala för dem. Vi tackar och bockar. Annars är det en bild för 50 kr man får på vårt sjukhus.

Nu är milstolpe nummer två avklarad och nu kan vi fokusera på allt som behöver fixas. Har legat lågt med det innan RUL:et.

NIPT

Då var tre veckors väntan över. Idag kom brevet med svaret på NIPT. I och med att det kom ett brev så visste jag att det skulle vara positivt. Hade provet visat att det finns risk för Downs syndrom så hade de ringt.
Trots detta var jag lite nervös när jag öppnade brevet.
En sak att pricka av på listan. Skönt!
Under den här graviditeten har det varit en del tankar och funderingar. Under första var allt nytt och man hade ingen aning hur det kunde vara och skulle bli. Nu har vi den erfarenheten med oss och det gör nog mig mer fundersam. Vill ju att allt ska gå bra. Nu är det RUL som väntar. Efter det kan jag kanske koppla av lite. Har nog mina sk. spökveckor nu. Ett mittimellan stadium. Har inte sett bebisen sen v. 12. Lite nervös är jag nog inför RUL.

Uppdatering

Om några dagar går jag in i graviditetsvecka 16. Tiden har gått fort samtidigt som den sniglar fram.

Jag börjar komma på fötter igen. Det har varit kämpigt den här sommaren. Illamåendet och kräkningarna har varit det som tagit mest kraft. Har förvisso ätit medicin för att dämpa det, men det har inte alltid hjälpt. Dessutom har den medicinen gjort mig trött, dåsig och frånvarande. Nu har jag bytt medicin och mår bättre.
Mitt blodtryck var lågt i början men sen skenade det i väg och blev skyhögt för att vara mitt. Har ett normalt blodtryck annars. Där har den medicinen gjort underverk.
Sen var det här med gravitetsdiabetes. Jag fick det under förra graviditeten och därför fick jag göra en tidigt glukosbelastning. Klart dom korvspad så har jag fått det igen. Känner mig lite lurad, för efter förra graviditeten sa både läkare och barnmorskan att det är inte säkert att jag får det igen. Men den här gången sa de att det är stor risk att få det igen när man haft det innan.
Jaja!
Bara gilla läget. Medicinkliniken kopplades in och nu tar jag mitt blodsockervärde 4 ggr/dag. Förra gången var det 6-7 ggr/dag. Än så länge ligger värdena bra. Jag ska på ett läkarbesök, vilket jag ifrågasatte. Ibland kan läkarbesök kännas slöseri med tid. Tid som någon annan behöver mer. Jag har lämnat samma blodprover där som hos barnmorskan. Den enda skillnaden är att medicinkliniken har kollat mitt långtidssocker. Det är det enda skälet till att jag gick med på besöket. Känns så onödigt för övrigt. Medicinkliniken och mödravården tar samma prover och kollar ungefär samma saker. Kunde lika gärna få svaret via brev eller telefon. De erbjöd även ett besök hos dietist. Det tackade jag nej till. Förra besöket räcker och det var bara löjligt. Visst är det bra att det finns och att man blir erbjuden. Men för min del känns det som slöseri med tid.

Fram till nu har jag känt mig mer sjuk än gravid. Hoppas det vänder nu. Det finns två milstolpar i graviditeten framöver. Vi väntar på svaret på NIPT och att göra RUL. Två viktiga saker.

Just nu är jag i ett ingemansland. Jag är gravid men jag känner inget. Det känns tomt just nu. Vi svävar i ovisshet. Men det är nog helt normalt att känna så.

För övrigt är jag fortfarande sjukskriven, men målet är att komma igång att jobba snart. Jag har lite fogkänningar, halsbränna och är emellanåt trött. Helt normalt! Skönt med vanliga gravidåkommor.

Frånvaron från bloggen

Jag har inte orkat att vara aktiv här på bloggen de senaste veckorna. Dagen innan midsommarafton brakade h-vetet loss. En kräkkavalkad utan dess like.
Japp!
En repris av min förra graviditet. Extremt illamående, kräkningar, blodtrycket löper amok, yrsel och trött.
Jag äter numera diverse mediciner och spenderar 90 % av min tid i sängen. Är sjukskriven istället för att ha semester. Jag tror att jag har en känslig kropp som reagerar starkt mediciner och hormoner.

Jag går in i vecka 10 idag och hoppas att det här ska mattas av snart, så jag kan börja fungera som människa. Jag är inte van att må så här och vara så stilla. Jag löptränar tre ggr i veckan och har många bollar i luften i vanliga fall.

Nästa vecka ska jag göra en tidig glukosbelastning för jag fick graviditetsdiabetes förra gången. Men med min tur lär jag ha det också.

Uppdaterar när jag orkar.

Vecka 6

Har nu gått in i vecka 6, (5+1). Den stora tröttheten har slagit till med full kraft. Kan somna stående känns det som. Illamåendet kommer ibland och då helt oväntat.
När jag blir hungrig så blir jag extremt hungrig och lika snabbt blir jag supermätt när jag har ätit. Magen och brösten spänner av och till. Framförallt på kvällarna. Har lite lätt halsbränna ibland.
Blodtrycket pendlar mellan normalt och lågt. Vilket känns i huvudet, yrsel.

Tycker att tiden segar fram. Vill att det ska vara 1 juli och dags för vul. Vill ju veta hur läget ligger till. Hoppas hoppas att det finns ett litet gryn med ett tickande hjärta.
Vårt mål är att det finns ett fint litet gryn. Om det finns ett till så blir det en bonus och tillvaron blir genast lite svettigare.

4+5

Idag har jag ringt till kliniken och berättat den goda nyheten. Fina ssk Linda var det som tog samtalet. Hon blev så glad för vår skull. Hon har varit med på de flesta av våra plock och återföringar. Jag tog ett nytt test i morse, bara för att vara säker. Det har inte riktigt sjunkit in ännu. Kan jag verkligen vara gravid? Ja testet säger det. De enda symtomen jag har just nu är trötthet, trög mage, ömma bröst och ont i ryggslutet ibland.
På fredag tar jag sista Lutinus, ska bli skönt att slippa dem.

1 juli är det dags för ul hos kliniken. Det blir ett viktigt datum för oss. Nu blir det nedräkning fram till dess.