Tre månader

Idag går graviditeten in i vecka 28. Vilket innebär att nu är det 90 dagar kvar till BF. Alltså, 90 dagar är greppbart. Snart är det dags att få träffa bebisen i magen. Det mesta är fixat och klart till vår nya familjemedlem. Men lite är det kvar. Samtidigt ska vardag och julförberedelser klaffa. Jag känner att jag har bra koll. Jag är sjukskriven 75 % och det ger mig tid för både återhämtning och saker som ska göras.
Jag mår bra vill jag påstå och det får jag ta vara på. Jag vet att det kan vända när som helst. I morgon är det dags för besök hos BM innan jag ska jobba ett par timmar. Jag har 19 arbetspass kvar sen går jag hem och väntar på bebisen.

Extra ultraljud

Idag var det dags för det extra ultraljudet. Vi ville ha ett extra ultraljud för att titta på ansiktet. Jag är född med den "största" eller "värsta" typen av spalt. Även om arvsrisken är mycket liten så vill jag vara förbered om så är fallet.
Allt såg bra ut och Dino väger vad h*n ska.

Även denna gången var det svårt att se ansiktet till och börja med. Dino låg och sög på navelsträngen och höll händerna för ansiktet. Därför ser bebisen "bullig" ut i ansiktet. Det är navelsträngen som stör på bilden. Sötlök!

131 dagar

Det är 131 dagar kvar till bf. Mer än hälften av graviditeten har passerat. Vart tog den tiden vägen???
Så känns det nu, vilket är skönt. Den värsta tiden har passerat. Jag mår bra förutom de vanliga gravidkrämporna. Men de tar jag hellre än hur jag har mått.

Jag har nu stiftat bekanskap med bäckensmärtor. Helt nytt för mig. Tydligen kan de komma tidigt för omföderskor. Ja jag skrev omföderska. Min barnmorska säger att jag betraktas som omföderska och min kropp ska fungera som hos en omföderska. Dock känner jag mig som en förstföderska.

Tillbaka till smärtorna. Jag har framförallt ont på kvällarna. Men smärtan kommer efter längre rörelse och ansträngning. Jag har ont i korsryggen, ner i sätet och låren. Det gör mest ont i ljumskarna och jag har en tyngdkänsla "där nere". Bm beställde en TENS till mig idag. Ska bli spännande att prova. Tydligen kan jag använda den redan nu och inte bara när det är dags för "Dino" att titta ut.

Jag gillar min barnmorska skarpt. Hon kan svara på allt och inget är omöjligt. Hon inger ett lugn och ser till att man känner sig trygg.

Jag kommer noga följas upp med ultraljud gällande min rädsla att föda ett stort barn pga graviditetsdiabetes. Om jag vill kan jag få ett samtal på Auroramottagningen (förlossningen). Just nu känner jag mig trygg med svaren jag fått.

Jag rekommenderas att vaccinera mig mot säsongsinfluensan. Jag kommer vara höggravid under värsta influensatiden. Jag kommer göra det. Dessutom ska jag få vaccin mot Rubella (Röda hund) på förlossningen. Jag har inte fullt skydd idag. Jag fick den här sprutan senast 2007, tror jag. Det har kommit nya riktlinjer nu på senaste tiden att man ska få vaccinet två ggr under en viss period. Man har upptäckt att det behövs för att få ett fullt skydd. Så kanske jag kommer få en påfyllnadsdos när jag är på uppföljningsbesök efter förlossningen. Om de inte ändrar sig innan dess.

Jag fick lyssna på "Dinos" hjärtljud idag på barnmorskebesöket. Underbart att höra.

Vecka 21

Nu har halva graviditeten passerat och en del funderingar har dykt upp. Har tänkt och funderat på när "Dino" (dottern har gett bebisen ett arbetsnamn) ska komma ut.
Jag fullkomligt knarkar förlossningsberättelser i alla dess former. Bloggar, youtube och poddar. Jag är inte rädd, bara så nyfiken. Förra graviditeten var ett planerat snitt pga säte. Som blev ett akutsnitt en vecka innan det planerade snittet pga att vattnet gick. Jag har ingen aning om hur det känns att få värkar, vara i latensfas, smärtlindring, föda vaginalt och efterarbetet. Jag gillar att ha kontroll och detta är ett sätt för mig att förbereda mig. Även om jag vet att det inte går att förbereda sig på allt. Varje barnfödsel är individuell.

Jag vill gärna genomgå en förlossning. Inte av prestige, utan av intresse för hur min kropp kommer att klara det. Skulle det bli ett nytt kejsarsnitt så är det så. Bara att acceptera.

Har börjat skriva upp frågor som jag ska ställa till min BM.

En intressant fråga är om jag betraktas som omföderska eller som förstföderska?
Har läst någonstans att kroppen vet vad den ska göra om man varit gravid innan. Jag ställde frågan på en tjejkväll (vi ses ca var tredje månad). Vi har en blivande barnmorska i gänget. Så man får passa på. Hon ansåg att jag är förstföderska. Vilket jag är benägen att hålla med om. Känns mest logiskt med tanke på hur förra graviditeten slutade.

Jag skrev innan att jag inte är rädd. Men jag är lite rädd för att föda ett stort barn. Jag vill inte gå över tiden för långt. Vill inte riskera att bebisen blir stor. Undrar om man kan få bli igångsatt runt BF?
Har läst på någons blogg ( den personen bor i Norge) att man kan få bli igångsatt i vecka 38 om man har graviditetsdiabetes. Ska fråga om det är möjligt i Sverige.

Jag är öppen för förslag. Hinnsvepning, assisterad vattenavgång, värkstimulerande mediciner och vad vet jag. En igångsättning kan vara tuff men jag vill hellre det än att föda ett stort barn och vad det kan innebära.

Fick på tjejkvällen rådet att söka hjälp för min oro hos Ofeliamottagningen. Man kan få skriva ett "kontrakt" som gäller vid förlossningen. Det väger mycket tyngre än ett förlossningsbrev. "Kontraktet" ska följas så långt det bara går.

Jag har börjat känna Dino mer och mer. Framförallt när jag är i vila. Jag har mer känningar i fogarna än förra gången. Det känns i ryggslutet, strålar ner i benen. Framförallt har jag känningar på framsidan. Insidan av låren, ljumskarna och över underlivet. Det är en blandning av lätt smärta och en tyngdkänsla. Svårt att förklara.

Nu har vad- och fotkramperna börjat komma. Det gör så jäkla ont.

RUL

Då var vi framme vid RUL-dagen. Jag har varit nervös inför detta. Kan inte minnas att jag var det på samma sätt förra graviditeten. Vilken underbar och skön känsla det var att få se det lilla hjärtat slå. Barnmorskan var mycket noggrann, mätte och förklarade allt vi såg på skärmen. Allt såg bra ut och bebisen har rätt storlek. Moderkakan ligger i bakvägg och bra placerad. Vi blev tillbakaflyttade eller hur man ska säga. Det blev BF två dagar tidigare än beräknat. Men det är helt inom ramen.

Bebisen sprattlade runt och sög på fingrarna. Det var svårt för barnmorskan att få bra bilder. Vi fick fem bilder som är ok. Svårt att se på vissa av dem. Vi behövde inte betala för dem. Vi tackar och bockar. Annars är det en bild för 50 kr man får på vårt sjukhus.

Nu är milstolpe nummer två avklarad och nu kan vi fokusera på allt som behöver fixas. Har legat lågt med det innan RUL:et.

NIPT

Då var tre veckors väntan över. Idag kom brevet med svaret på NIPT. I och med att det kom ett brev så visste jag att det skulle vara positivt. Hade provet visat att det finns risk för Downs syndrom så hade de ringt.
Trots detta var jag lite nervös när jag öppnade brevet.
En sak att pricka av på listan. Skönt!
Under den här graviditeten har det varit en del tankar och funderingar. Under första var allt nytt och man hade ingen aning hur det kunde vara och skulle bli. Nu har vi den erfarenheten med oss och det gör nog mig mer fundersam. Vill ju att allt ska gå bra. Nu är det RUL som väntar. Efter det kan jag kanske koppla av lite. Har nog mina sk. spökveckor nu. Ett mittimellan stadium. Har inte sett bebisen sen v. 12. Lite nervös är jag nog inför RUL.

Uppdatering

Om några dagar går jag in i graviditetsvecka 16. Tiden har gått fort samtidigt som den sniglar fram.

Jag börjar komma på fötter igen. Det har varit kämpigt den här sommaren. Illamåendet och kräkningarna har varit det som tagit mest kraft. Har förvisso ätit medicin för att dämpa det, men det har inte alltid hjälpt. Dessutom har den medicinen gjort mig trött, dåsig och frånvarande. Nu har jag bytt medicin och mår bättre.
Mitt blodtryck var lågt i början men sen skenade det i väg och blev skyhögt för att vara mitt. Har ett normalt blodtryck annars. Där har den medicinen gjort underverk.
Sen var det här med gravitetsdiabetes. Jag fick det under förra graviditeten och därför fick jag göra en tidigt glukosbelastning. Klart dom korvspad så har jag fått det igen. Känner mig lite lurad, för efter förra graviditeten sa både läkare och barnmorskan att det är inte säkert att jag får det igen. Men den här gången sa de att det är stor risk att få det igen när man haft det innan.
Jaja!
Bara gilla läget. Medicinkliniken kopplades in och nu tar jag mitt blodsockervärde 4 ggr/dag. Förra gången var det 6-7 ggr/dag. Än så länge ligger värdena bra. Jag ska på ett läkarbesök, vilket jag ifrågasatte. Ibland kan läkarbesök kännas slöseri med tid. Tid som någon annan behöver mer. Jag har lämnat samma blodprover där som hos barnmorskan. Den enda skillnaden är att medicinkliniken har kollat mitt långtidssocker. Det är det enda skälet till att jag gick med på besöket. Känns så onödigt för övrigt. Medicinkliniken och mödravården tar samma prover och kollar ungefär samma saker. Kunde lika gärna få svaret via brev eller telefon. De erbjöd även ett besök hos dietist. Det tackade jag nej till. Förra besöket räcker och det var bara löjligt. Visst är det bra att det finns och att man blir erbjuden. Men för min del känns det som slöseri med tid.

Fram till nu har jag känt mig mer sjuk än gravid. Hoppas det vänder nu. Det finns två milstolpar i graviditeten framöver. Vi väntar på svaret på NIPT och att göra RUL. Två viktiga saker.

Just nu är jag i ett ingemansland. Jag är gravid men jag känner inget. Det känns tomt just nu. Vi svävar i ovisshet. Men det är nog helt normalt att känna så.

För övrigt är jag fortfarande sjukskriven, men målet är att komma igång att jobba snart. Jag har lite fogkänningar, halsbränna och är emellanåt trött. Helt normalt! Skönt med vanliga gravidåkommor.