7 dagar

Nu är det sju dagar till BF. Kan ibland inte riktigt fatta att vi faktiskt ska bli tvåbarns föräldrar. Att vi fick vår dotter är ett mirakel och en gåva i sig. Att vi nu ska få ett till barn är ren lycka.

Jag försöker njuta i stunden, trots att det är tungt och jag är trött. För det här är sista gången jag kommer vara gravid. Sista gången jag får känna hur det känns att ha ett nytt liv i magen som växer. Varför är det sista gången?
Vi orkar inte genomgå flera IVF:er. Våra chanser är små och de minskar. Ekonomin sätter stopp. Vi har lagt ca 90.000 kr på syskonresan.
Sen mår jag inte direkt prima när jag är gravid. Mår riktigt dåligt och får tillfälliga sjukdomar som jag måste medicinera för.

Att denna graviditeten snart är slut känns så dubbelbottnad. Dels är vi otåliga och vill att denna nya lilla varelse ska komma ut. Dels känns det sorgligt att det är sista gången. Men vi är överens och vi behöver inte lägga en massa tid, pengar och känslor på IVF nu.

Jag var hos barnmorskan förra veckan. Näst sista inbokade besöket. Får se om jag kommer gå på det sista eller om det har kommit en bebis. Allt var bra och hon kollade bebisens hjärtljud och hur den låg. Den ligger långt ner och är fixerad. Vilket den har varit ett tag nu. Jag har mycket sammandragningar nu. Men inget annat. Inga tecken på att det är på gång.

V. 37

Idag går jag in i vecka 37. Bebisen kan födas nu och fram till v. 42. Den har sjunkit ner rejält de senaste två veckorna och ligger på rätt håll. Den väger nästan vad den ska i denna veckan. Idag hos bm var den fixerad.
Alla värden var bra och jag hittills "bara" gått upp 9 kg. Jämfört med förra graviditeten då jag landade på 15 kg till slut. Då samlade jag på mig mycket vätska. Vilket jag inte gjort denna gången. Har inte varit svullen om fötterna och benen en enda gång. Det är skönt.

Börjar bli hög tid att packa bb-väskan och boa här hemma. Får se när jag tar tag i det.

Tankar så här på nyårsafton

Vem kunde tro i början av året att jag skulle vara höggravid i slutet av året. Inte jag iallafall. Men jag har en kollega som stenhårt trodde att 2016 blir vårt år. Jag är glad att hon hade rätt.
Det känns lika fantastiskt att det lyckades ännu en gång. Trots att vi inte har oddsen på vår sida.
Jag mår ok. Äter fortfarande medicin mot illamåendet. Annars ligger alla värden bra och jag har inte lagt på mig en massa vikt. Är inte svullen om benen, men använder stödstrumpor för att minska kramperna i benen.

Nu är det ca 6-8 veckor kvar sen kommer lilla miraklet ut. Vi var på tillväxtultraljud häromveckan och allt såg bra ut. Bebisen ligger på rätt håll, vilket känns. Den vägde något mindre än medel, men helt inom marginalen. Det är positivt att den väger lite mindre för har man graviditetsdiabetes så finns det risk att bebisen blir stor.
Barnmorskan undrade om vi visste vilket kön bebisen har. Det vet vi inte så vi tittade bort när hon mätte lårbenet. Jag tror att det är en pojke.

2017 blir året då vårt liv förändras för alltid. Vår familj ska gå från tre till fyra. Vi ska få ett barn till. Ett till barn att älska och få följa genom livet.

Lite tankar

Nu har jag gått in i vecka 30.  "Bara" 10 veckor till bf. Börjar redan bli lite otålig. Men det är bäst om jul och nyår hinner passera. 🙂
Halsbränna och bäckensmärta är vardag numera. Jag mår bättre än vid förra graviditeten och jag har varken gått upp så mycket i vikt eller blivit svullen pga vätska. Vilket är skönt.
Förra gången var stödstrumpor ett måste, nu har jag dem för att minska kramperna i benen och för att det känns bättre med stöd på underbenen.

Idag var jag hos frisören och vi gjorde ett lite roligt och häftigt konstaterande. Jag har nämligen väldigt lockigt hår. Men nu är det inte lika lockigt. Det finns lockar kvar i topparna. Men utväxten är spikrak. Min frisör tror att lockarna kommer tillbaka när graviditeten är över. Ska bli spännande och se. Dessutom sa hon att jag ska inte bli förskräckt när håret faller av. Det är allt hår som jag inte tappar nu som kommer att falla av när jag inte är gravid längre.

Bebisen lever rövare i magen. Jag tycker att den är mycket vaken och far runt. Så än verkar den ha plats att röra sig på.

Tre månader

Idag går graviditeten in i vecka 28. Vilket innebär att nu är det 90 dagar kvar till BF. Alltså, 90 dagar är greppbart. Snart är det dags att få träffa bebisen i magen. Det mesta är fixat och klart till vår nya familjemedlem. Men lite är det kvar. Samtidigt ska vardag och julförberedelser klaffa. Jag känner att jag har bra koll. Jag är sjukskriven 75 % och det ger mig tid för både återhämtning och saker som ska göras.
Jag mår bra vill jag påstå och det får jag ta vara på. Jag vet att det kan vända när som helst. I morgon är det dags för besök hos BM innan jag ska jobba ett par timmar. Jag har 19 arbetspass kvar sen går jag hem och väntar på bebisen.

Extra ultraljud

Idag var det dags för det extra ultraljudet. Vi ville ha ett extra ultraljud för att titta på ansiktet. Jag är född med den "största" eller "värsta" typen av spalt. Även om arvsrisken är mycket liten så vill jag vara förbered om så är fallet.
Allt såg bra ut och Dino väger vad h*n ska.

Även denna gången var det svårt att se ansiktet till och börja med. Dino låg och sög på navelsträngen och höll händerna för ansiktet. Därför ser bebisen "bullig" ut i ansiktet. Det är navelsträngen som stör på bilden. Sötlök!

131 dagar

Det är 131 dagar kvar till bf. Mer än hälften av graviditeten har passerat. Vart tog den tiden vägen???
Så känns det nu, vilket är skönt. Den värsta tiden har passerat. Jag mår bra förutom de vanliga gravidkrämporna. Men de tar jag hellre än hur jag har mått.

Jag har nu stiftat bekanskap med bäckensmärtor. Helt nytt för mig. Tydligen kan de komma tidigt för omföderskor. Ja jag skrev omföderska. Min barnmorska säger att jag betraktas som omföderska och min kropp ska fungera som hos en omföderska. Dock känner jag mig som en förstföderska.

Tillbaka till smärtorna. Jag har framförallt ont på kvällarna. Men smärtan kommer efter längre rörelse och ansträngning. Jag har ont i korsryggen, ner i sätet och låren. Det gör mest ont i ljumskarna och jag har en tyngdkänsla "där nere". Bm beställde en TENS till mig idag. Ska bli spännande att prova. Tydligen kan jag använda den redan nu och inte bara när det är dags för "Dino" att titta ut.

Jag gillar min barnmorska skarpt. Hon kan svara på allt och inget är omöjligt. Hon inger ett lugn och ser till att man känner sig trygg.

Jag kommer noga följas upp med ultraljud gällande min rädsla att föda ett stort barn pga graviditetsdiabetes. Om jag vill kan jag få ett samtal på Auroramottagningen (förlossningen). Just nu känner jag mig trygg med svaren jag fått.

Jag rekommenderas att vaccinera mig mot säsongsinfluensan. Jag kommer vara höggravid under värsta influensatiden. Jag kommer göra det. Dessutom ska jag få vaccin mot Rubella (Röda hund) på förlossningen. Jag har inte fullt skydd idag. Jag fick den här sprutan senast 2007, tror jag. Det har kommit nya riktlinjer nu på senaste tiden att man ska få vaccinet två ggr under en viss period. Man har upptäckt att det behövs för att få ett fullt skydd. Så kanske jag kommer få en påfyllnadsdos när jag är på uppföljningsbesök efter förlossningen. Om de inte ändrar sig innan dess.

Jag fick lyssna på "Dinos" hjärtljud idag på barnmorskebesöket. Underbart att höra.