Det ekonomiska

Då var det här med kostnaden. Nu när vi inte får gå via landstinget längre så är det privat som gäller. Vi får själva bekosta all sjukvård och resor. Mediciner går under högkostnadsskyddet.
Jag tänkte föra lite kassabok på alla utgifter vi kommer ha under den ICSI:n.
Vi har funderat på att söka bruttolöneavdrag, men nu har vi bestämt oss för att inte göra det. Vi har tre skäl som gjorde att vi tog det beslutet.

1. Det är inte troligt att varken min eller mannens arbetsgivare går med på det.

2. Det påverkar pension, sjuklön, föräldrapenning osv.

3. Vi har pengar sparade till det här.

I helgen har vi skrivit på pappret gällande vad vi väljer för behandling. Det bli ett
3-pack för den nätta summan 59.000 kr.

Hittills i kassaboken:

Blodprover för oss båda: 200 kr
Resa med bil tur och retur till Malmö: ca 340 kr
Tre-packs behandling: 59.000 kr
Mediciner: 2200 kr
Summa hittills: 61.740 kr

Snart kör vi!

Idag har vi varit på läkarkonsultation på IVF-kliniken CuraÖresund. Det märks att detta är privat vård. Vänligt bemötande, trivsamma lokaler och det kändes mer avslappnat.
Jag var nervös inför detta besöket. Tänk om mina hormonprover inte skulle vara bra. Tänk om vi inte kan starta på grund av det eller något annat.
Men allt såg bra ut, så om en månad är det dags att starta. Jag återkommer gällande behandlingen.
Vi fick med oss en hel bunt med papper som vi ska gå igenom.

Idag har vi tagit ett steg närmare syskonförsök

Förberedelser

Inför vårt besök på CuraÖresundskliniken har vi lämnat blodprover. Blodscreening och hormonprover. Vi ska även fylla i hälsodeklarationer.

Bakgrundsfakta i korthet

Då har vi till slut kommit till vägskälet där vi måste bestämma oss. Bestämma oss om vi vill, orkar och har råd att försöka få syskon till vår lilla tjej. Innan vi började på allvar att vilja ha barn. Var det självklart att bli gravid utan hinder, trodde jag i allafall. Det kanske inte lyckas första gångerna, men sen så. Ack så fel vi fick. 2006 började vi aktivt att försöka få barn. Månaderna gick, vi provade till och med en ägglossningsmonitor. Som egentligen var överflödig, jag känner precis när jag har ägglossning. Vi la det på is över sommaren och på hösten 2007 sökte vi hjälp. Att redan från början bli bemött av sjukvården med känslan av att vi har inte provat tillräckligt mycket själva gjorde inte vår situation bättre. I vårt landsting har man rätt att söka hjälp efter ett år. Vi sökte efter 18 månader och blev inte trodda. Efter det blev resan sju gånger värre. Det skapades av landstinget som vi tillhör. ICSI fick vi hjälp med i ett annat landsting på remiss från vårt landsting. Vi genomgick fyra jobbiga ICSI och ett frysförsök. Vi fick ett enda embryo till frysen efter fjärde försöket och det var i tipp topp form när det tinades upp. Det lilla embryot är en sprudlande glad liten tjej på tre år.

Vi behöver hjälp med ICSI på grund av manlig faktor. Det visade sig under vår utredning att han saknar sädesledare på grund av en genmutation.

Nu hoppar vi på karusellen igen!